lördag 29 augusti 2009

Andlighet i sjukvården

Läser i Dagen att en svensk (Åsa Jonsson) ska leda den europeiska själavården inom sjukvården. "Hon säger att den viktigaste uppgiften för ECPCC är att få sjukhus och beslutsfattare att förstå hur viktig den andliga vården är för människors välbefinnande."

Det här får mig att tänka på när jag var i Bolivia för två år sedan och F som jag reste med behövde opereras. Det var en mindre operation men jag var orolig ändå. När de började förbereda honom för operationen och jag var ensam kvar med N visade hon mig att utanför rummet där vi väntade fanns ett litet altare med ett krucifix och några helgonstatyer. Efter att jag bett där några minuter kände jag mig mycket lugnare och bättre till mods. Så, ja, för mig i det ögonblicket var detta lilla altare som påminde mig om att be väldigt viktigt. När man själv eller någon man älskar är sjuk känner man sig väldigt liten och den andliga aspekten, där man knyter an till något större än sig själv, är en ovärderlig hjälp. Det gjorde att jag kunde glömma mig själv och hjälpa F.