onsdag 9 september 2009

Ett önskeinlägg till..

Johanna G önskade ytterligare en sak: "Kan du inte skriva ett inlägg om rosenkransen? Inte det "mekaniska", dvs hur många av vilken bön osv, utan mer om den meditativa biten. Hur man hittar in i den. T.ex. utifrån vinkeln om hur du kom i kontakt med den och om du hade några svårigheter med den innan du "förstod dig på" den?"

Det skriver jag gärna om för jag älskar rosenkransen.

Jag köpte min första rosenkrans när jag var 15, alltså flera år innan jag blev katolik och bad den ibland som en rent muntlig bön, alltså jag upprepade bönerna utan att meditera över mysterierna, de olika händelserna i Herrens och Marias liv. När jag kom till sta Eugenia och påbörjade undervisningen för att konvertera upptäckte jag meditationen. I början var det svårt, för jag hade inte tillräckligt med kunskap om de bibliska texterna och Kyrkans lära men jag använde mig av Oremus och Bibeln för att komma till rätta med det. Det är det vanliga med mig: min väg till fördjupning i tron går ofta genom böcker...

Allteftersom jag bad rosenkransen med Oremus i handen lärde jag mig i vilken ordning de olika mysterierna kom och hur de hörde samman med mitt liv. T.ex. Bebådelsen: Marias ja till Gud, mitt ja till Gud, hennes besök hos Elisabeth: min relation till andra människor osv. Rosenkransen mekaniska sida, eller vad man nu ska kalla den, ger en god grund för meditationen. När man upprepar dessa kända ord går pulsen ner och man blir lugn och så att säga omsluten av böneorden. Det händer ibland fortfarande att jag ber den enbart muntligt, när jag känner mig trött eller ledsen och helt enkelt önskar att bara vara med min mamma... Vi måste inte prestera i bönen, för bön är att vara med vår bäste Vän (och Hans Mamma, för där Han är finns Hon).

Eftersom rosenkransen är en bön grundad i Skriften ger den ständig näring till vårt andliga liv. Man kan be rosenkransen varje dag hela sitt liv och ändå alltid hitta nya infallsvinklar, ny inspiration till vårt liv med Jesus. Bibeltextens rikedom ger oss det. Visst kan man meditera över texterna utan att be rosenkransen men att upprepa bönerna och flytta kulorna mellan fingrarna ger en god hjälp för koncentrationen. Åtminstone för min del tycker jag att rosenkransen gör min bön mindre självcentrerad.

Jag bär alltid med mig en rosenkrans, i fickan eller i väskan, för dess fysiska närvaro påminner mig att be. Krucifixet påminner mig om Kristi lidande, medaljongen med Maria eller något helgon påminner mig om Kyrkan och helgonen. I sig själv, utan ord, är den en uppmaning till bön och tro och även en påminnelse om att Maria, min mor, beskyddar mig och vägleder mig. Jag känner det fysiskt när jag stoppar handen i fickan och rör vid rosenkransen.