söndag 6 september 2009

Vadstena



Var i Vadstena i går men träffade inte en enda bloggare, tyvärr. Efter mässan och besöket på det katolska torget var både barnen och jag hungriga och gick till en pizzeria i stället för att leta bloggare. Ska försöka ta mig till Stockholm eller Uppsala snart för att träffa er...

Men vilken fin dag det var i Vadstena i går! Både grabbarna och jag är helnöjda. När vi kom fram till borgården såg jag en hel radda präster som tog emot bikt så jag ställde mig i kön. Första gången jag biktat utomhus och stående! Biskopen hade beslutat om partiell avlat med de vanliga villkoren. Avlaten är nog det mest missförstådda i den katolska tron men jag har lärt mig att det inte är någon idé att försöka förklara för folk är så inkörda i det tröttsamma pratet om medeltida missbruk. Den som vill kan läsa på länken ovan.

Mässan var jättefin och kören sjöng så vackert. Heder åt dem! Och vilken biskop vi har! Han är Guds gåva till vårt stift. Vi fick ingen sittplats men det gick bra ändå. Att knäböja på grus är dock ingen höjdare...

På det katolska torget fanns franciskanerna från Jönköping och de delade ut gratis bönböcker. Underbara böcker, bland annat Den heliga manteln, en bönbok till st Josef. Den kommer att bli min ständiga följeslagare. Jag har hela mitt katolska liv älskat och vördat st Josef, så den boken är jag extra glad för. Franciskanerna sålde också olika typer av rosenkransar. Jag köpte två: Jesu heliga Anletes lilla krona och det Allraheligaste Sakramentets lilla krona.

Efter lunchen gick vi till Blåkyrkan där vi tillbringade en stund i bön vid Birgittas reliker. För lite drygt 14 år sedan var jag där och bad Birgitta ge mig ett barn för vi hade försökt förgäves i två år. Min äldste är resultatet av det, så nu fick jag tillsammans med honom tacka den heliga Birgitta!

Under Sakramentsprocessionen från Birgittasystrarnas kloster fungerade inte högtalarna så vi som gick långt bak hörde inte sången och under början av andakten i Blåkyrkan hörde vi inget heller men sedan kom ljudet tillbaka och dagen avslutades högtidligt med Sakramental välsignelse.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi är mycket nöjda med dagen och åker nästa gång också! Det känns som en nytändning i mitt andliga liv som varit i torka ändå sedan stilla veckan. Jesu närvaro börjar kännas igen! Halleluja!
Uppdatering: Dagen skriver om vallfärden här.