tisdag 20 oktober 2009

Mission

Här finns ett brev som ett av mina favorithelgon, Teresita de los Andes (1900-1920) skrev till sin bror när hon skulle gå i kloster. Glädjen är det som utmärker Teresita och hon diktade om Gud som finner sin glädje att bo bland oss. Det var ord som knockade mig. Gud finner sin glädje i att bo bland oss. Förstår ni? Vi skröpliga syndiga människor är till glädje för Gud. O du store Gud, tack för Dina helgon som undervisar oss om Din kärlek!

Teresita skriver fantastiskt om karmelitnunnans kallelse:

"Men det finns ännu större behov av själar, som helt viger sig åt Guds tjänst och oupphörligen lovar honom som gottgörelse för de skymfer världen tillfogar honom. Själar som älskar honom och håller honom sällskap för att så gottgöra att människorna överger honom. Själar som ber och ständigt bönfaller för syndarna och deras förbrytelser. Själar som fördolda i klostren och utan att få minsta ära därav offrar sig i tystnad för den mänsklighet, som vill dräpa sin Gud. Så är det, Lucho. Karmelitnunnan förhärligar Gud mer än någon apostel. Sankta Teresa räddade genom sin bön mer själar än Sankt Franciskus Xaverius, och det apostolatet utförde hon utan att hon själv visste om det."

Det var missionssöndagen i söndags. Hur ofta hör ni ordet mission i kyrkan? Var är vår iver att sprida budskapet om Ordet som blev människa, som finner sin glädje i att bo bland oss? Karmelitnunnorna är missionärer genom sin bön för världen. Vad gör vi som är i världen? Vi måste göra mer. Världen behöver Jesus.