lördag 27 februari 2010

Mitt mål

"Om du i allt som händer igenkänner Guds vilja, i allt förnimmer hans skapande och kärleksfulla hand, i allting hör hans ord, och om du ständigt bejakar och välkomnar allt med ett glatt 'ja, Fader', då lever du ständigt i Guds närvaro." (ur Karmel nr 1, 2010, Wilfrid Stinissen)

Det är lätt att ta emot det goda ur Guds hand. Men att ta emot allt, gott och ont, ur Hans hand och att bejaka det glatt? Det är genast mycket svårare, speciellt när det onda och svåra kommer från personer i ens närhet. Känslorna gör uppror mot sådan behandling. Men tack och lov, min tro baseras inte på mina känslor. Om den gjort det skulle jag lämna Kyrkan nu. Korset läggs på mig och jag vacklar under dess tyngd. Ditt ok, Herre, känns inte lätt och Din börda känns inte mild. Vad vill Du med detta? Det jag tror Du vill är att jag ska leva endast av Dig, inte av Din Kyrka och inte av människor. Endast för Dig och inte för människor. Jag vet att jag har långt kvar till mitt mål som är att ständigt leva i Din närvaro, Herre. Människor missförstår, avsiktligt eller oavsiktligt, men Du, Herre, vet vad som finns i mig och på vilka vägar Du för mig fram. Det borde räcka för mig att Du förstår och vet, men jag har långt kvar till en sådan överlåtelse. Jag misslyckas ständigt, men Ditt tålamod med mig är oändligt. Herre, jag förtröstar på Dig. Jag litar på att Du aldrig överger mig, inte ens när jag överger Dig. Jag förtröstar på Din hjälp att nå mitt mål som är Du, bara Du...

fredag 26 februari 2010

Inga kommentarer, tack!

Fram till påsk tar jag bort möjligheten att kommentera på bloggen. Jag kanske eller kanske inte gör något inlägg då och då. Jag vet inte. Kanske tar jag bort bloggen helt och hållet. Håller på att tappa sugen att skriva något överhuvudtaget och har definitivt tappat sugen när det gäller missförstånd och ovälkomna kommentarer.

Be för mig!

Ni som eventuellt vill säga mig något och har mig på Facebook kan skicka ett meddelande där.

torsdag 25 februari 2010

De halvmisslyckades förening

Ur Den största nyheten av Ingela Agardh:

"Jag har bildat en förening med mig själv som enda medlem: de halvmisslyckades förening. I den får man vara både och. Både begåvad och korkad, vacker och ful, handikappad och fullt frisk - samtidigt. Kanske kan insikten om våra tillkortakommanden göra att vi ser våra tillgångar. De tillgångar vi är ensamma om, det vi kan göra som är mycket bra. Vi får lyckas ibland, misslyckas ibland. Varje kristen församling är egentligen en 'de halvmisslyckades förening'."

Jag skriver härmed in mig som medlem i denna förening.

onsdag 24 februari 2010

Att falla

Tre gånger faller och reser sig Herren under korsvägen. Varför? Skriften säger att Han led för oss och gav oss en förebild för att vi ska följa i Hans spår. Han föll under Korsets tyngd. Vi faller i synd... Men när Herren föll under korsvägen reste Han sig igen. När vi syndar kan vi alltid resa oss igen. Bara för att vi faller är inte allt förlorat. Ja, vi har förlorat tid och vår stolthet men tid och stolthet kan vi vara utan. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det är bra att vi faller. Då inser vi att det är Han som gör allt, att vi inget kan utan Honom.

Lilla Thérèse berättar en liknelse om ett litet barn som står nedanför trappan och försöker ta sig upp men inte klarar av det. Barnet anstränger sig att lyfta foten men är för liten för att kunna ta sig uppför trappstegen. Barnets far, som står längst upp, förbarmar sig, kommer ner och lyfter upp det när han ser att barnet inte kan själv. Sådan är vår Gud: när vi misslyckas bär Han oss. När vi faller i synd lyfter Han upp oss genom sin förlåtelse.

Han är på vår sida. Han vill inte syndarens död utan att han omvänder sig och får leva. Han nöjer sig med vår goda vilja, sedan gör Han resten. Försök göra det goda, det rätta, men när du misslyckas, gläd dig! För då är Han fri att handla i dig.

söndag 21 februari 2010

Australiens första helgon

Australiens första helgon, Mary MacKillop, kommer att kanoniseras i Rom den 17 oktober i år, skriver Zenit. Mary som föddes 1842 och dog 1909 grundade en kongregation, Sisters of St Joseph of the Sacred Heart, som startade skolor och tog hand om föräldralösa barn, hemlösa, gamla och sjuka. Hon möttes av motstånd från den kyrkliga hierarkin men hon var alltid trogen Kyrkan. Här finns mer information om Mary MacKillop och kongregationen.

torsdag 18 februari 2010

Inledningsbön till korsvägen

Herre Jesus Kristus,
din korsväg genomtränger världens gåta,
hjälp oss att bära ditt kors,
hjälp oss att ta på oss vårt eget kors,
hjälp oss att dela världens kors,
så att din uppståndelses kraft kan segra överallt.
Amen.

onsdag 17 februari 2010

Guds tjänares frivilliga lidande

Ur Kyrkans dagliga bön, canticum för andra vespern, söndagar i fastan (jfr 1 Pet 2:21-24):

Kristus led för oss och gav oss en förebild
för att vi skulle följa i hans spår.

Han begick ingen synd,
i hans mun fanns inget svek.

Han svarade inte med skymf när han skymfades,
inte med hotelser när han fick lida,
han överlät sin sak åt den som dömer rättvist.

Han bar våra synder i sin egen kropp,
han bar dem upp på korsets trä,

för att vi skall dö bort från synden
och leva för rättfärdigheten.
Genom hans sår har vi blivit helade.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

En tid av nåd

Nu börjar fastan, denna tid av nåd. En tid för att börja om och fördjupa sitt andliga liv. Välsignad fasta, alla goda människor därute i bloggosfären!

onsdag 10 februari 2010

Lidande

Ur en fastepredikan av biskop Jakob Lorenz Studach:

"Lidanden kommer från Gud. Där detta ödmjuka, botfärdiga tänkesätt råder, där upphör all bitterhet mot människor som förolämpar oss, där upphör all hednisk klagan mot ett hårt öde som förföljer oss. Vi böjer oss under den Allsmäktiges hand och vänder oss i förtroende till den som kan frälsa oss.
Detta lär oss vår Frälsare i örtagården."

tisdag 9 februari 2010

Sverige i dag

En nioårig flicka fick ingen vård och dog för att tandläkaren tyckte hon skulle lära sig mer svenska innan hon fick vård! Det här gör mig så upprörd att jag knappt kan tänka! Finns det inga tolkar??? Ska ett barn behöva dö pga att hon inte kan språket??? Och dessutom arbetar tandläkaren kvar...

Har ni tänkt på att när man läser i tidningarna om barn som dör av sjukdom i Sverige i dag verkar de flesta vara invandrare? Får man sämre vård som invandrare? Tydligen är det så. Det gör mig så arg!!! Varför ska ursprung spela någon roll? Varför ska man få sämre vård för att man inte kan språket så bra? Hur kan Sverige, detta land som berömmer sig av att vara världsbäst på allt, vara så inumant?

Jag är så arg!!!

måndag 8 februari 2010

Sta Josefina, be för oss

I dag firar Kyrkan den heliga Josefina Bakhita som föddes 1869 i Darfur i Sudan. Hon blev kidnappad i 10-årsåldern och såld som slav. Senare kom hon genom sin italienske ägare till Italien där hon lärde känna den Gud hon alltid trott på men aldrig haft kunskap om, blev döpt, fri (eftersom det var olagligt med slaveri i Italien) och sedermera nunna hos Canossasystrarna. Som slav upplevde hon ett rent helvete med sexuella övergrepp och misshandel men hon överlevde och är nu ett föredöme för oss i konsten att förlåta och komma över svårigheter. I staden hon bodde kallade hon la nostra madre moretta (vår svarta mor) för sin kärlek till sina medmänniskor. Hon dog 1947 och helgonförklarades år 2000.

Titta på fotboll i himlen?

Som katolik tror jag att man i himlen får se Gud ansikte mot ansikte i evighet och att det är sann lycka men vad har man för bild av himlen om man tror att man tittar på fotboll där...? Det är dessutom en pastor som tror så. Är fotboll så viktigt att man tittar på det i himlen? Förstår faktiskt inte detta. Det kanske beror på att jag inte är ett dugg intresserad av sport men jag trodde att fotboll var ett intresse för jordelivet, inte något man ägnar sig åt i evigheten.

söndag 7 februari 2010

Kyndelsmässodagen

I dag firar Kyrkan kyndelsmässodagen (som egentligen är den 2 februari men som flyttas till påföljande söndag). Det är en av mina favoritfester på året där vi kommer i håg hur jungfru Maria och St Josef frambar Jesusbarnet i templet i Jerusalem. Två av mina favoriter från Bibeln var där: Symeon och Hanna. Symeon var ledd av Anden säger Skriften och Hanna var alltid i templet för att be och tjäna sin Gud. Dessa två är verkliga förebilder i helighet. Dessutom älskar jag Symeons lovsång som Kyrkan sjunger i kompletorium varje kväll...

Det finns en annan orsak till varför jag älskar denna fest. Det visar på ljuset. Bokstavligen genom de ljus som välsignas denna dag och som vi bär i procession men också på det att Jesus är Ljuset som kommer in i världens mörker. Maria bär in Hans Ljus i mitt liv och även om jag just i dag är på ett uselt humör pga dålig nattsömn och smärta, är jag tacksam för Ljuset. I ljuset ser man sina brister och jag ser dem extra tydligt just nu och jag är inte direkt stolt över mig själv. Hur vore jag utan den lilla gnutta ljus som skiner i mitt hjärta? Det vill jag nog inte veta...

Maria, min Moder, ge mig din Sons Ljus i mitt hjärta... All Nåd kommer till mig genom dig. Genom dig lär jag känna din Son.

lördag 6 februari 2010

Naturen i stället för Gud?

Intressant läsning i Dagen. Eftersom kunskapen om religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet är så låg i Sverige förvånar det mig inte att människor skapar sig en egen religion, new age eller något annat, för Gud har i människan nedlagt en längtan efter gemenskap med Honom. Människor som inte känner till att Gud uppenbarat sig för världen dyrkar det de ser, som solen och månen t.ex. De dyrkar det skapade i stället för Skaparen. Vart leder det mänskligheten? Kan en dyrkan av skapelsen leda till den sanne Guden? Bör man vara orolig? Vad ska vi som kristna göra för att folk ska lära känna Gud? Jag ber och bloggar... Vad gör du?

fredag 5 februari 2010

Jesus, jag förtröstar på Dig

Jesus, min Herre, när människor sviker och gör illa är Du den som aldrig sviker. När människor lägger på tunga ok lindrar Du vår börda. Du tar vår smärta på Dig och spikar fast den på Korset. Du, Herre, sviker aldrig, överger aldrig. Du står där, med sorg i Ditt Heliga Hjärta, för att vi människor är så hårda mot varandra. Ditt Hjärta, Herre, är av kött och blod men våra hjärtan är av sten. Vi står mot varandra med anklagelser och hårda ord, men Du säger: Kom till mig, ni som är bedrövade och slagna till marken så ska jag upprätta er. Kom och få frid, ty mitt Hjärta är en fridens boning för er som är sargade och nedslagna. Inget ni gör kan få mig att utesluta er ur min kärlek. Kom till mig. Jag har läkedom för era krossade hjärtan.

Sådana är Dina ord till oss, Herre, men vilka ord använder vi till varandra? Hårda, anklagande ord, ord utan kärlek och barmhärtighet. Vi står mot varandra, när vi egentligen borde stå tillsammans som syskon, i kärlek, i barmhärtighet. 'Var barmhärtiga liksom min Himmelske Fader är barmhärtig' säger Du. Men vi lyssnar inte, vi stänger våra öron, tillsluter våra ögon och gör vårt hjärta hårt som sten mot våra bröder och systrar.

Herre, min Gud, jag förtröstar på Dig. Jag lägger all min smärta på Ditt Heliga Hjärta, min sorg över hårda ord, anklagelser, brist på förståelse och kärlek. Endast Du, Herre, förstår, endast Du vet hur jag känner. Endast Du, Herre. Jag förtröstar på Dig.




onsdag 3 februari 2010

Treenigheten är min glädje

Har länge saknat en rosenkrans till den heliga Treenigheten. I går gjorde jag en: Trisagium Angelicum. Den finns att köpa hos Gråbröderna (väldigt billigt) men jag tycker om att göra mina rosenkransar själv. Medaljongen köpte jag på Katolsk bokhandel. Bönen till denna rosenkrans finns i boken Mina rosenkransböner och på Gråbrödernas hemsida (bläddra ner en bit).

Jag har gjort flera andra rosenkransar också: Jesusbarnet av Prag, Den Obefläckade Avlelsen, Lilla Thérèse, Deus Meus, Judas Taddeus, St Josef, Korstågsrosenkransen m.fl. Nästa på listan att göra är Maxilmilian Kolbes rosenkrans (till mig) och ärkeängeln Mikaels (till yngste sonen). Och, nej, jag använder inte alla varje dag men åtminstone någon av dem eller den vanliga!