fredag 5 februari 2010

Jesus, jag förtröstar på Dig

Jesus, min Herre, när människor sviker och gör illa är Du den som aldrig sviker. När människor lägger på tunga ok lindrar Du vår börda. Du tar vår smärta på Dig och spikar fast den på Korset. Du, Herre, sviker aldrig, överger aldrig. Du står där, med sorg i Ditt Heliga Hjärta, för att vi människor är så hårda mot varandra. Ditt Hjärta, Herre, är av kött och blod men våra hjärtan är av sten. Vi står mot varandra med anklagelser och hårda ord, men Du säger: Kom till mig, ni som är bedrövade och slagna till marken så ska jag upprätta er. Kom och få frid, ty mitt Hjärta är en fridens boning för er som är sargade och nedslagna. Inget ni gör kan få mig att utesluta er ur min kärlek. Kom till mig. Jag har läkedom för era krossade hjärtan.

Sådana är Dina ord till oss, Herre, men vilka ord använder vi till varandra? Hårda, anklagande ord, ord utan kärlek och barmhärtighet. Vi står mot varandra, när vi egentligen borde stå tillsammans som syskon, i kärlek, i barmhärtighet. 'Var barmhärtiga liksom min Himmelske Fader är barmhärtig' säger Du. Men vi lyssnar inte, vi stänger våra öron, tillsluter våra ögon och gör vårt hjärta hårt som sten mot våra bröder och systrar.

Herre, min Gud, jag förtröstar på Dig. Jag lägger all min smärta på Ditt Heliga Hjärta, min sorg över hårda ord, anklagelser, brist på förståelse och kärlek. Endast Du, Herre, förstår, endast Du vet hur jag känner. Endast Du, Herre. Jag förtröstar på Dig.