lördag 27 februari 2010

Mitt mål

"Om du i allt som händer igenkänner Guds vilja, i allt förnimmer hans skapande och kärleksfulla hand, i allting hör hans ord, och om du ständigt bejakar och välkomnar allt med ett glatt 'ja, Fader', då lever du ständigt i Guds närvaro." (ur Karmel nr 1, 2010, Wilfrid Stinissen)

Det är lätt att ta emot det goda ur Guds hand. Men att ta emot allt, gott och ont, ur Hans hand och att bejaka det glatt? Det är genast mycket svårare, speciellt när det onda och svåra kommer från personer i ens närhet. Känslorna gör uppror mot sådan behandling. Men tack och lov, min tro baseras inte på mina känslor. Om den gjort det skulle jag lämna Kyrkan nu. Korset läggs på mig och jag vacklar under dess tyngd. Ditt ok, Herre, känns inte lätt och Din börda känns inte mild. Vad vill Du med detta? Det jag tror Du vill är att jag ska leva endast av Dig, inte av Din Kyrka och inte av människor. Endast för Dig och inte för människor. Jag vet att jag har långt kvar till mitt mål som är att ständigt leva i Din närvaro, Herre. Människor missförstår, avsiktligt eller oavsiktligt, men Du, Herre, vet vad som finns i mig och på vilka vägar Du för mig fram. Det borde räcka för mig att Du förstår och vet, men jag har långt kvar till en sådan överlåtelse. Jag misslyckas ständigt, men Ditt tålamod med mig är oändligt. Herre, jag förtröstar på Dig. Jag litar på att Du aldrig överger mig, inte ens när jag överger Dig. Jag förtröstar på Din hjälp att nå mitt mål som är Du, bara Du...