söndag 21 mars 2010

Bloggfasta

Ska försöka avhålla mig från bloggosfären tills efter Stilla Veckan. Får se om jag lyckas...

Till alla eventuella läsare: jag önskar er en stillsam och fördjupande avslutning på denna heliga fastetid, en större tro, ett fastare hopp och en allt ökande kärlek till vår Herre och Frälsare.

fredag 19 mars 2010

torsdag 11 mars 2010

Gudomlig återvinning

(ur Göm dig vid bäcken Kerit, Livet i Karmel av Wilfrid Stinissen, Artos och Karmeliterna, 2010, s 87)

Ju djupare du tror på att Gud i varje ögonblick vill nyskapa dig, desto lättare leder din samvetsrannsakan till en riktig omvändelse. I stället för att tappa modet när du möter dina ständigt återkommande fel, vill du börja på nytt och bejaka Guds nyskapande 'bli ljus!'. Att konstatera att du har förlorat din tid igen, att du har levt för din egen skull och inte för Guds, är deprimerande om du inte vet att Gud är i stånd att återvinna den förlorade tiden. Gud förstör ingenting, han förvandlar, han transfigurerar allting. Han förvandlar vatten till vin och vin till Jesu blod. Han kan till och med förvandla det förflutna. Han förvandlar dina sår till kärlekssår, skriver Johannes av Korset (LK, 11,7). Hellre än att stirra dig blind på det som fattas och det som är fel i dig, borde du ha en öppen blick för det som Gud vill göra med det som fattas eller som är fel. Allt, allt kan bli nåd. När du har brustit i generositet kan du ta igen det i ödmjukhet, som Consummata (Marie-Antoinette de Geuser, 1889-1918) skriver. Hon säger ytterligare: 'Gud har behov av min eländighet för att förhärliga sin kraft och sin barmhärtighet.'

tisdag 9 mars 2010

Din identitet

Vad är din identitet? Vad utmärker dig? Hur ser andra vem du är och vad du tror på?

Man ser direkt att jag är katolik: krucifix och helgonmedaljonger runt halsen och runt handleden, helgonbilder i plånboken, religiösa föremål i mitt hem. Mina yttre markörer är tydliga. Ibland reagerar folk på dem, positivt eller negativt. Jag bryr mig inte om deras kommentarer. Jag har dessa föremål för att de uttrycker min religiösa tro och övertygelse och som en påminnelse till mig själv att be ständigt. De är mina 'holy reminders'.

Det finns en risk med att ha yttre markörer för sin tro. Man syns och blir placerad i ett fack. 'Så här är du.' Det finns förväntningar på mitt beteende. Men jag är inte alltid en 'god katolik'. Jag misslyckas ständigt med att leva som en kristen. Ska jag då ta av mig mina krucifix och helgonmedaljonger? Nej, det gör jag inte. Jag är människa med fel och brister, som alla andra. Jag fortsätter bära mina yttre markörer. De leder ibland till intressanta samtal med okända eller kända medmänniskor. De ger mig tillfälle att vittna och evangelisera. Jag tar inte bort dem. De visar vem jag är, de visar vem jag tror på.

söndag 7 mars 2010

Misslyckande

Du startade fastan med en massa goda föresatser: du skulle avstå från än det ena, än det andra. Du skulle be mer, gå oftare i kyrkan, göra goda gärningar. Goda föresatser, goda intentioner. Men så hann din vardag i kapp dig och du bröt mot dina goda föresatser. Du känner dig nedslagen till marken och misslyckad. Vad ska du göra nu? Inse att du är misslyckad, må dåligt och leva som vanligt resten av fastan? Tro att Gud finner dig lika misslyckad som du själv gör?

Minns då att Gud ser till ditt hjärta. Han vet dina intentioner, din längtan, din tro. Han begär inte av dig att du ska lyckas. Han begär en sak av dig: att du överlåter dig åt Honom och gör ditt bästa. Resten är Hans sak. Håll dig fast vid Hans mantel och släpp inte taget, så bär Han dig. Gör ett försök att resa dig, så ska du se att Han tar dig i handen och reser dig upp. Förtrösta på Honom, se på Honom, så ska det ordna sig så småningom. Hans barmhärtighet är större än din synd...

torsdag 4 mars 2010

Din själs monstrans

"Liksom prästen utställer det allraheligaste Sakramentet i monstransen, så kan du varje morgon utställa Jesus i din själs monstrans och under dagen tillbe och prisa och tacka honom, och be honom om allt du behöver" (ur Karmel, nr 1, 2010, Wilfrid Stinissen).

Din själ är en monstrans som är skapad att visa Jesus. Men hur många av oss kan ärligt säga att våra liv visar på Jesus? Oftare är våra själar avskrädeshögar, fulla med allsköns bråte och nedsmutsade av synd. Våra liv visar mer på vårt elände än på Jesus. Det finns en bok som jag inte läst men som heter "Rensa i röran med feng shui". Den handlar om hur man med hjälp av feng shui ska få ett hem och ett liv som fungerar. Jag tror inte på feng shui. Men jag tror på att rensa i vår själs röra. Hur ska en kristen göra det? Genom bön, bikt och askes. Bönen öppnar oss för Gud och gör att vi ser vår röra. Bikten städar i själen och askesen tar bort det onödiga. Så blir vår själs monstrans genomskinlig och visar på Jesus som finns där. Då hjälper vi till att sprida Kristi ljus i världen.