torsdag 11 mars 2010

Gudomlig återvinning

(ur Göm dig vid bäcken Kerit, Livet i Karmel av Wilfrid Stinissen, Artos och Karmeliterna, 2010, s 87)

Ju djupare du tror på att Gud i varje ögonblick vill nyskapa dig, desto lättare leder din samvetsrannsakan till en riktig omvändelse. I stället för att tappa modet när du möter dina ständigt återkommande fel, vill du börja på nytt och bejaka Guds nyskapande 'bli ljus!'. Att konstatera att du har förlorat din tid igen, att du har levt för din egen skull och inte för Guds, är deprimerande om du inte vet att Gud är i stånd att återvinna den förlorade tiden. Gud förstör ingenting, han förvandlar, han transfigurerar allting. Han förvandlar vatten till vin och vin till Jesu blod. Han kan till och med förvandla det förflutna. Han förvandlar dina sår till kärlekssår, skriver Johannes av Korset (LK, 11,7). Hellre än att stirra dig blind på det som fattas och det som är fel i dig, borde du ha en öppen blick för det som Gud vill göra med det som fattas eller som är fel. Allt, allt kan bli nåd. När du har brustit i generositet kan du ta igen det i ödmjukhet, som Consummata (Marie-Antoinette de Geuser, 1889-1918) skriver. Hon säger ytterligare: 'Gud har behov av min eländighet för att förhärliga sin kraft och sin barmhärtighet.'