söndag 25 april 2010

Biskopen ber om mer bön...

Från stiftets hemsida:

Kära bröder och systrar i Kristus!

De sista dagarna har varit ytterst smärtsamma för oss alla. Det har framkommit att präster som arbetat tidigare i vårt stift gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp mot barn och unga. I Kyrkans namn har jag bett dem som drabbats av detta fruktansvärda om förlåtelse. Som vi förstår innebär detta också att vi alla måste be för offren: om helande och upprättelse. Ett sådant övergrepp är alltid något som ger svåra efterverkningar i en människas liv. Det är en förbrytelse mot ett oskyldigt barn och mot Gud själv. Samtidigt är det viktigt att det som skett i det förgångna kommer fram i ljuset. Det är en del av "minnets rening" som Johannes Paulus II talade om. Kyrkan är medveten om all synd, som hennes medlemmar, och i detta fall vissa av hennes präster, gjort sig skyldiga till genom tiderna och ber om bot och bättring. I vår egen bön och botgöring får vi bära fram detta inför Gud och be om hans förbarmande.

Det skulle vara en stor tröst för mig och för vårt stift om många troende ser det som har hänt som en maning till mer och intensiv bön. Det vore också fint att samlas för eukaristisk tillbedjan. Man kan t.ex. be botpsalmerna och läsa lämpliga texter i botens och gottgörelsens tecken, eftersom oskyldiga har kommit till skada och Gud själv har sårats av det som skett.

Låt oss bedja. Helige och barmhärtige Fader, i stor sorg kommer vi till dig för att bönfalla om förbarmande:

Ditt folk lider av den synd som drabbat oskyldiga barn och unga: Herre, förbarma dig.

Du har kallat oss alla till helighet, men de mest utsatta har blivit sårade och utnyttjade: Kristus, förbarma dig.

Din Kyrka skall återspegla din godhet, men synden har trängt in och vanställt hennes ansikte: Herre, förbarma dig.

Dina präster är Kristi sändebud och förvaltare av dina hemligheter, men några av dem har svikit och förrått sin Herre: Kristus, förbarma dig.

Du vill förmedla helande och nåd till de små och svaga, men de har skändats och missbrukats: Herre, förbarma dig.

Därför ber vi dig, Fader, låt din Sons barmhärtighet utgjutas över ditt folk, som bönfaller dig om omvändelsens nåd, så att de sårade helas, de förtrampade upprättas, de utnyttjade reses upp och du blir prisad och ärad i all evighet.

Men min förbön och min välsignelse i denna påskens tid, då vi litar på kraften i Kristi uppståndelse mitt i allt vårt betryck.

+Anders Arborelius ocd

Stockholm, 2010-04-15

Uppdatering:

Dagen skriver om det här.

Jag hoppas innerligt att min biskop inte avgår för han är den bästa tänkbara biskop. Eftersom han haft själavårdande kontakt med en person inblandad i det hela kan och får han inte uttala sig. Det bryter nämligen mot bikthemligheten som är absolut.

Sedan är det en sak jag undrar över som kanske en juridiskt bevandrad person kan förklara för mig: om en präst begår övergrepp, varför ska Kyrkan anmäla det till polisen? Är det inte offret eller offrets anhöriga som ska göra det? Det är väl inte brukligt att en brottsling blir anmäld av sin chef? Eller är det andra regler som gäller för sexualbrott? Obs! Detta är inte ett sätt att förminska skulden men jag förstår inte riktigt hur det ligger till... Är skolan skyldig att anmäla om en lärare begår övergrepp? Eller företag eller organisationer om någon av deras anställda gör det? Gäller det andra brott också?

torsdag 22 april 2010

Novena till st Josef

En påminnelse i sista minuten! I dag börjar novenan till st Josef!

tisdag 20 april 2010

Varför går du i kyrkan?

Varför går du i kyrkan om söndagarna? För att träffa vänner, ha en mysig stund vid kyrkkaffet, för att uppfylla din söndagsplikt, för att det är tradition, för att du älskar Jesus, för att tillbe Gud, för att du har ett behov av det? Berätta!

Jag går därför att mässan är det bästa sättet att tillbe Gud, jag går vare sig jag känner för det eller inte.

måndag 19 april 2010

Fortsätt be!

I dag avslutas novenan för påven, men det finns ingen anledning att sluta be. Be ständigt, står det i Skriften. En daglig rosenkrans, en stund inför Tabernaklet, ett Fader vår när du står i kön i matbutiken, en jublande lovsång till vår Gud när du ser skönheten i naturen, att kyssa Jesu fötter på Korset och tacka för Hans lidande, ett långsamt medvetet korstecken, allt detta är nödvändigt, extra nödvändigt i dessa dagar. Bön lagar det trasiga, bön fyller ut hålet skapat av synd, bön helgar och levandegör.

söndag 18 april 2010

Kyrkan sargad av synd

Oavsett vad vår helige Fader säger är det tydligen inte nog... Han har på Malta sagt att Kyrkan sargats av synd och kritiseras för att han inte använt ordet övergrepp. Alla vet ändå vad han menar, eller hur? Besöket på Malta är ett sätt att stärka maltesernas tro, inte att ytterligare lägga börda på dem, så jag förstår om påven inte direkt talar om övergreppen. Jag skulle personligen inte vilja höra om det i predikan varje söndag när jag går i mässan... Jag vill höra det som gagnar gemenskapen och bygger upp, inte det som river ner.

Kyrkan har sargats av synd, det är sant. Men faktum är att Kyrkan sargas av all synd, inte bara av dessa övergrepp. Mina synder i vardagen, dina synder och hela världens, smutsar ner Kyrkans vackra ansikte och varje gång någon av oss ångrar sina synder och biktar återställer vi Kyrkans renhet. Vi är lika skyldiga till synd som dessa präster. Ingen av oss är utan skuld, även om vi begått andra typer av synder. Den katolska tron skiljer mellan synden och syndaren. Synden fördöms, ja, men syndaren likställs inte med sin synd. Det finns alltid i syndaren ett ställe innerst i själen som är rent och heligt, ett ställe dit synden inte når. Det finns alltid möjlighet till omvändelse, oavsett hur mycket man syndat. Det finns alltid hopp, oavsett hur situationen ser ut. Hur mycket vi än syndar överger Gud oss inte. Han har alltid hopp om oss. Vi måste också ha hopp.

Uppdatering: pga flera väldigt oförskämda kommentarer tar jag bort möjligheten att kommentera detta inlägg.

onsdag 14 april 2010

Biskop Anders Arborelius OCD

Gud välsigne vår biskop! Vår Herre har gett oss en god herde.

lördag 10 april 2010

Man ska inte kasta ut barnet med badvattnet

I normala fall tycker jag att Marcus Birro är en väldigt sympatisk och intelligent man, men hans debattartikel i DN i dag ställer jag mig ytterligt tveksam till. Det finns flera punkter, men det är speciellt en sak jag reagerade extra starkt på: att han säger att Katolska Kyrkan är skyldig till övergrepp. Hela Kyrkan, Birro? Det innebär både du och jag förutom alla andra miljoner, ja över en miljard katoliker, även offren. Om han med Kyrkan menar hierarkin är det också fel: det är ett fåtal, en minoritet som begått övergrepp. Guilt by association funkar inte. Alla präster har inte begått övergrepp. Det finns många goda, osjälviska präster som lever ett helgat liv i enlighet med sina prästlöften.

Det finns inget som ursäktar övergreppen, men rätt ska vara rätt. De som är skyldiga ska bli straffade enligt lag, både världens och Kyrkans, men att hävda kollektiv skuld är fel.

Birro menar ytterligare att Kyrkan, för att överleva, måste följa svenska kyrkans väg: kvinnopräster, avskaffa celibatet, acceptera homosexualitet och preventivmedel. Han kastar ut barnet med badvattnet. Om celibatet vore skulden till övergrepp, skulle det inte förekomma i kyrkor där pastorerna är gifta, eller i familjer. Men det förekommer, det vet alla. Det förringar inte dessa katolska prästers skuld, men att avskaffa prästcelibatet är ingen lösning. Det är dessutom inget tvång att vara präst... Om man inte klarar av att leva upp till sitt löfte kan man lämna prästämbetet. Den som lever ett sådant dubbelliv skulle nog må bäst av att sluta med det.

Novena för påven

På Facebook finns ett initiativ till en novena för påven Benedikt. Den startar i morgon 11 april och avslutas den 19 april. Jag hoppas att så många svenska katoliker och andra av god vilja som möjligt väljer att delta i denna novena. Sprid den bland era vänner! Bönen för novenan är på engelska:

NOVENA FOR POPE BENEDICT XVI

Lord, source of eternal life and truth,
give to your shepherd, Benedict, a spirit
of courage and right judgment, a spirit
of knowledge and love. By governing
with fidelity those entrusted to his care,
may he, as successor to the Apostle
Peter and Vicar of Christ, build your
Church into a sacrament of unity, love
and peace for all the world. Amen.

V/ Let us pray for Benedict, the pope.

R/ May the Lord preserve him,
give him a long life,
make him blessed upon the earth,
and not hand him over
to the power of his enemies.

V/ May your hand
be upon your holy servant.

R/ And upon your son,
whom you have anointed.

Our Father… Hail Mary… Glory Be…



fredag 9 april 2010

Sedesvakantister göre sig inget besvär här!

Fick en kommentar från en sedesvakantist och jag valde att inte publicera den.

För att vara övertydlig: denna blogg är lojal mot Kyrkans magisterium, representerat av den nuvarande påven Benedikt XVI. Jag anser Andra Vatikankonciliet vara ett giltigt koncilium och samtliga påvar efter konciliet riktiga påvar. Inget kan få mig att ruckas i min övertygelse.

torsdag 8 april 2010

Kyrkans inre angelägenheter?

I denna heliga påsktid, som normalt är en tid av fest och glädje över Kristi uppståndelse läggs Korset på oss igen. Det känns som om vi är kvar i fastan... Nu är en tid för omvändelse och bot och katoliker i gemen får bära hundhuvudet för någras felaktiga gärningar.

I Dagen i dag finns några ovanligt sakliga och bra artiklar i ämnet som gör att man känner hopp om den svenska journalistkåren.

Det är en sak jag funderat över angående denna kultur av tystnad som det sägs ska finnas i Kyrkan. När jag gick i skolan läste vi om investiturstriden, om ni kommer ihåg. Kampen mellan kungamakt och Kyrka vem som skulle utnämna biskopar. Kyrkan gick segrande ur den striden, vill jag minnas, och skulle själv ansvara för sina egna inre angelägenheter. Är det inte det tänkandet som gjort att man inte ställt präster som begått övergrepp inför världslig domstol? Präster straffades för sina missgärningar genom att sättas i kloster. Thomas Merton skriver i Jonastecknet om en präst som gjort sig skyldigt till något (inte övergrepp) och får ett kyrkligt straff genom att sändas till Mertons trappistkloster. Detta är en tanke som inte är färdigtänkt men jag undrar bara om det kan ligga något i det? Om någon läsare är mer insatt än jag i historia, rätta mig gärna, men för mig skulle det förklara en hel del. Förklara men absolut inte ursäkta...

onsdag 7 april 2010

Min trosbekännelse

Min statusrad på Facebook i dag ser ut så här:

No matter how many sins or crimes Catholic priests commit, I will remain firm in my Catholic Faith, because my faith is not based on the person of the priest, it is based on my Lord Jesus Christ! Stand firm! Our House is built on solid rock!

Göra bot

I ett inlägg nedan skrev Den Förlorade Sonen i en kommentar så här:

"Varför inte göra som påven bad katolikerna på Irland? Att uppoffra fredagens bot under hela nästa år som gottgörelse för de synder som begåtts av präster mot oskyldiga barn. "

Utmärkt förslag! I Kyrkan är allt gemensamt, helgonens gärningar och syndarnas. Den ene kan göra bot för den andre. Och även om man räknar sig till syndarnas skara, tar Gud emot den bön man ber och den bot man gör som gottgörelse för våra egna och andras synder.

Det är sant att inget kan uppväga dessa stackars barns lidande, men icke desto mindre är bön och bot mer än nödvändigt nu. Världen och den sekulära pressen kommer inte att förstå detta sätt att göra gottgörelse, men Gud ser och Gud vet vad som finns i Hans barns hjärtan dessa dagar: sorgen över synderna, sorgen över de av pressen förvridna och vinklade angreppen på Kyrkan och påven, sorgen över att skönheten i den Katolska Tron döljs av hennes barns synder...

tisdag 6 april 2010

Bön för påven


Här finns en bön för påven (på engelska)

måndag 5 april 2010

Stöd påven!

I dessa dagar duggar anklagelser mot Kyrkan och påven tätt. Enskilda präster har syndat svårt och begått fruktansvärda övergrepp, det är sant, men det regnar lögner och anklagelser i pressen. Allt som sägs i Kyrkan vrids och vänds på så att det är oigenkännbart. Det är hög tid att stå upp för Kyrkan och påven nu. Bloggen Nytt och Noterat från Katolsk Observatör skriver ett mycket bra öppet brev till Gunilla von Hall som skrivit en vinklad artikel i SvD.

För min egen del säger jag så här: hur mycket än enskilda präster syndar, håller jag fast vid min heliga Moder Kyrkan och stöder påven Benedikt.

Mer läsning: bloggen GAUDIUM FIDEI om pedofilpräster, Bengts blogg om vad fader Cantalamessa sade egentligen och åter igen GAUDIUM FIDEI om att vara stolt över att vara katolik.

söndag 4 april 2010

Kristus är uppstånden!

Gläd dig och jubla, du kristna människa, ty Kristus är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden! Graven är tom och kvinnorna skyndar till apostlarna för att berätta nyheten. Maria Magdalena, apostlarnas apostel, är den första att berätta det glada budskapet. Men apostlarna tvivlade och Petrus gick till graven för att själv se. Hur reagerar du när någon säger att Kristus är uppstånden? Tvivla inte utan tro! I Kristi uppståndelse finns hopp för världen.

Glad påsk!