onsdag 14 juli 2010

Funderar på...

...dopet i dag. Jag har varit på ett kaldeiskt barndop i vår kyrka i kväll. En liten pojke blev döpt, men han är för liten för att kunna bekänna den kristna tron med egna ord. Det är Guds handlande med barnet i dopet som betonas. Genom dopet blir barnet kristet och tillhör Kyrkan.

Nyss läste jag i Dagen om Arash som lät döpa sig, som det står i artikeln. Det är hans eget handlande som står i centrum. Jag vet inte mycket om frikyrkors dopteologi, ska erkännas, men det här är inte första gången jag reagerar på att man verkar tycka att det är den som blir döpt som gör något i dopet. Jag har aldrig hört att man talar om Guds handlande med den döpte. Kanske jag bara har för lite kunskap i ämnet, men det verkar vara människans bekännelse som är det viktiga, inte vad Gud gör och förändrar i den döpte.

Genom dopet blir man en ny skapelse, har jag fått lära mig. Gud förvandlar genom vatten och helig Ande dopkandidaten till en kristen. Det gamla är borta, något nytt har kommit. Kan en människa av egen kraft åstadkomma en sådan förändring bara genom att tro? Jag tror inte det. Det är Guds Nåd och den helige Andes kraft som åstadkommer det, med människans medverkan.

Eller är jag helt ute och cyklar? Har jag missuppfattat dopet i frikyrkan?