tisdag 21 september 2010

Manna från Himmelen

I går var jag i Domkyrkan i Västerås. I en liten nisch i väggen stod en korg med små lappar. Lapparna var mannakorn, Bibeltexter till andlig föda. Jag tog två lappar: den första var från Jer 29:11 och den andra från 1 Pet 1:15. När jag kom hem slog jag upp min Bibel.

Jer 29:11 lyder: Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp.

1 Pet 1:15 lyder: Lev ett alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er är helig.

Det första gav mig hopp, en dygd förutan vilken vi inte kan leva. Det andra gav mig en knuff framåt och en uppmaning att bli det jag och alla är kallade till, att bli helgon. Det är både upplyftande och obehagligt samtidigt. Varför? För att det är en uppmaning att ta itu med synden, att sluta vara andligt lat, att faktiskt svara på Herrens kallelse och inte längre skjuta upp svaret. Att låta den gamla människan dö, en gång för alla. Den gamla människan dör inte utan protest. Hon försvinner inte bara för att jag läser Bibeln. Jag måste aktivt döda den gamla människan, genom bön och överlåtelse till min himmelske Fader. Gud säger till mig att det måste vara slut på det bekväma livet och promenaden på den breda vägen. Är jag beredd att gå den smala vägen? Korsets väg... Min gamla människa verkar inte redo att dö än, men jag vet att utan att hon dör kan inte den nya födas, hon som är ett helgon, hon som är som Gud vill att hon ska vara.

Be för mig!