torsdag 7 oktober 2010

Från slav till helgon

1 oktober 2000 kanoniserades Josefina Bakhita. Hennes historia är otrolig, sorglig och samtidigt underbar. Hon föddes i Sudan, förmodligen år 1869. När hon var 9 år ungefär kidnappades hon av slavjägare och såld som slav. Som slav blev hon utsatt både för tortyr och sexuella övergrepp. Genom sin ägare kom hon till Italien. Där kom hon så småningom att, i Canossasystrarnas skola, få undervisning i kristendomen och den 9 januari 1890 blev hon döpt. Hon visade öppet sin glädje över tron genom att ofta kyssa dopfunten där hon mottagit dopet och säga att "här blev jag Guds dotter".

En medvetenhet om en kallelse började växa i henne men hennes ägare ville inte gå med på det. Tack vare kardinalen och myndigheterna fick hon sin frihet. Eftersom slaveri var olagligt i Italien var Josefina fri att göra som hon ville. 7 december 1893, 38 år gammal, blev hon mottagen i Canossasystrarnas kongregation.

Josefina hade aldrig några visioner eller andra övernaturliga erfarenheter men ryktet om hennes helighet spred sig. Hon var kokerska, portvaktssyster, sömmerska och tog hand om de fattiga. Hennes glädje var smittande och hon kallades 'nostra madre moretta' vår svarta moder, av de fattiga.

1910 beordrades hon av sina överordnade att skriva sin självbiografi och den publicerades 1930. Självbiografin väckte stor uppmärksamhet och Josefina reste runt och höll föredrag, vilket var en plåga för henne.

Trots att hon alltid led av ärren i både kropp och själ av slaveriet uttryckte hon en tacksamhet över sina upplevelser. Hon upplevde det så att hon utan detta aldrig skulle ha kommit till Italien, blivit döpt och kunnat bli ordenssyster.

Josefina Bakhita dog den 8 februari 1947 och tusentals människor kom för att ta farväl och visa sin respekt där hon låg på lit de parade i tre dagar.

När Johannes Paulus II kanoniserade henne år 2000 kallade han henne 'our universal sister'. Hennes liv var helt skilt från de flesta andras erfarenheter men hennes glädje i tron, hennes kärlek till och omsorg om de fattiga är en inspiration för oss alla, men det som jag tycker är mest inspirerande med henne är att hon kunde förvandla de mest traumatiska händelserna i sitt liv till något positivt.

Hon firas i Kyrkan den 8 februari.

Sta Josefina Bakhita, bed för oss!