tisdag 9 november 2010

Caritas et amor

Var ledare på konfirmandläger i helgen. Dessa 15-åringar, Gud välsigne dem, är underbara, härliga, fantastiska med sina spontana frågor och kommentarer!

Under lägret sjöng vi många fina sånger med underbara texter. Bl.a. denna:

Ubi caritas et amor, Deus ibi est. (På svenska: Där kärlek och barmhärtighet råder, där är Gud).

Det finns så mycket hat bland människor. Även bland människor som kallar sig kristna. Den ene hatar den andras åsikter, utseende, traditioner och anklagar sin broder för heresi och för att inte vara en riktig kristen.

Men är det vi som är domare? Är det vår sak att döma? Nej! Domen tillhör Herren, som bara väntar på ett litet tecken på ånger så att Han kan frikänna...

Hur tror du Herren reagerar när någon syndar? Säger Han: "Haha, nu fick jag dig! Nu får jag straffa dig"?

Nej, Han säger: "Mitt lilla barn, har du gjort dig illa igen? Kom, visa mig ditt sår, så att jag kan läka det. Kom till mig, mitt barn, in i min famn. Vila vid mitt heliga Hjärta tills såret är läkt".

Sådan är vår Gud. Vi är skapade till Hans avbild. Vi borde också vara barmhärtiga och kärleksfulla.

Herre, min Gud, rädda mig från mig själv. Gör mig alltmer lik Dig. Maria, min Moder, lär mig att efterlikna din Son. Låt mig bringa kärlek, försoning och barmhärtighet. Låt mig vara en kanal för Guds kärlek.