lördag 27 november 2010

Därför är jag katolik (12)

Kyrkoåret är ett av skälen... Jag älskar det faktum att vi har ett kyrkoår. Man får följa det liturgiska årets växlingar med fasta och fest, allvar och glädje. Texter ur Bibeln och helgonens skrifter jag kanske inte skulle välja att läsa på eget bevåg läses i mässan och tidegärden, oberoende av hur jag känner mig den dagen. Bönen blir objektiv och lärorik. År efter år läses samma texter på samma dag, vilket gör att man borrar djupare i dem. För varje gång man läser texten upptäcker man något nytt, något man aldrig lagt märke till förut. Texten är densamma men jag är annorlunda, äldre, förhoppningsvis klokare, sedan jag läste texten förra gången.

I kyrkoåret firar vi Herrens högtider, jul och påsk och alla de andra festerna. Vi har två långa fasteperioder (advent och fastan före påsk) vilket är tider av stor nåd... Vi firar alla Mariafester och helgonfester. Dessa fester avbryter vardagen och förebådar den himmelska glädjen, för i himlen får vi se Herren ansikte mot ansikte och leva i gemenskap med helgonen. I kyrkoåret får vi glädjas med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter.

I dag är det nyårsafton, för i kväll börjar det nya kyrkoåret med första söndagen i advent. I de flesta svenska hem plockas adventsljusstakarna fram i dag. Hemmet pyntas och städas. Och det är viktigt och vackert så.

Men själen då? Är inte den viktigare? Den har vi i evighet... Advent är en förberedelsetid för att kunna fira en god jul. Vi städar, pyntar och förbereder våra hem, men själen, där vi tar emot den gode Guden som vill födas där, lämnar alltför många därhän... Du som är kristen, förbered din själ på att ta emot Jesusbarnet. Förbered dig genom bön, samvetsrannsakan och bikt. Städa själen och gör den julfin... så att Jesusbarnet inte finner ett smutsigt stall utan ett vackert palats!