lördag 20 november 2010

Slut på kyrkoåret

I morgon är det kyrkoårets sista söndag. I Katolska Kyrkan heter den Kristus Konungens söndag. Vi firar att vid tidens slut kommer Kristus att få det herravälde Han redan nu har, fast då kommer det att inte längre vara dolt. Alla knän kommer att böjas för Kristus. Då kommer det inte att vara någon tvekan om vem Han är: Universums Herre, Gudars Gud och Konungarnas Konung.

Därför övar katoliker (och en del andra kristna) redan nu på att böja knä för Kristus och erkänna Hans herravälde.

Om man tittar ut över världen kan man ofta inte tro att den är god, att Gud skapat människan till sin avbild och att Kristus har besegrat djävulen. Det finns så mycket ondska...

Men om jag ser till mig själv. Hur mycket ondska finns inte i mig? Hur många synder begår inte jag varje dag? Hur skadad är inte min själ av synden? Fast jag kämpar varje dag, begår jag ändå synder.

Jag tror detta (och det gör broder Wilfrid Stinissen också. Läs vilken som helst av hans böcker!): synden kan bli till något positivt. Va, säger du?? Hur är det möjligt? Jo, det är möjligt om vi bekänner dem. Om vi böjer knä inför Gud i prästens gestalt och bekänner dem. Om vi ångrar och biktar får vi förlåtelse. Då kan Gud göra något vackert av synden. Genom ångrad, biktad och botad synd växer jag i självkännedom och helighet. Och änglarna i himmelen gläder sig över varje syndare som vänder tillbaka... Varje gång jag vänder tillbaka!

Varje gång jag bekänner en synd växer Kristi herravälde. Det vi ber om i Fader vår blir lite mer verklighet varje gång: tillkomme Ditt rike. Varje gång vi kämpar mot synden och frestelsen och vinner över den kommer Guds rike. Varje gång vi biktar en begången synd kommer Guds rike. Varje gång vi ger Kristus herravälde i våra liv kommer Guds rike. Lite i taget, med vår medverkan, för Gud vill inte ha passiva marionetter. Han vill ha medarbetare, partners. Han vill låta oss hjälpa Honom frälsa oss från oss själva.

Han väntar på oss, att vi ska svara och hjälpa Honom att bygga riket...