lördag 4 december 2010

Psalm 505 i Cecilia, del 2

Konungarnas höge Konung,
född av ringa jordisk släkt,
Gud och alla herrars Herre,
möter oss i tjänardräkt,
när hans kropp och blod vid offret
blir till oss som föda räckt.

Konungarnas höge Konung: Vem är Han? Han är alla konungars konung, Han är universums Skapare och Härskare. Han är värdig allt lov, all tillbedjan, all kärlek...

Född av ringa jordisk släkt: Han, den högste, den store Guden, blev människa. Kött och blod av en jordisk kvinna. Han som var allt steg ned till vår mänskliga tillvaro. Han föddes som ett litet barn, lärde sig gå, tala, läsa och skriva. Alla våra mänskliga villkor har vår Gud delat med oss, ända till den bittra döden.

Gud och alla herrars Herre: Han är Gud, alltings ursprung och mål. Han är alla herrars Herre. Även de mäktiga kommer en dag att falla ner och hylla Honom. De tror de är mäktiga men inför Honom faller all makt i små bitar och visar sin tomhet...

möter oss i tjänardräkt: Vi skulle inte älska Gud om inte Han älskat oss först, säger Skriften. Han kommer oss till mötes, drar upp oss ur vårt fallna tillstånd, borstar bort smutsen från vår själ och leder oss rätt. Det är Han som gör det, för vi förmår inget utan Honom.

möter oss i tjänardräkt: Vad är detta för mysterium? Gud, den Allrahögste, tjänar sin skapelse... Vem är Du, Gud? Hur kan Universums Skapare tjäna sin skapelse? Du, o Gud, är underbar, ingen annan religion har en Gud som är som Du... Ingen, min Älskade, är som Du... Jag vill prisa Dig, min Gud, min Herre, min ende Konung! Din ödmjukhet, o Herre...

när hans kropp och blod vid offret blir till oss som föda räckt: Offret, Herre, offret som vi ger Dig har Du gett oss. När Du offrade Dig själv på Korset gav Du oss Dig själv att offra till Dig. Vi har genom Dig ett värdigt offer att ge Dig. Och när vi ger Dig Dig själv ger vi Dig samtidigt oss själva, med allt vad vi är och har. Ditt är det, Herre. Min tacksamhet för mässan är stor, Herre...

när hans kropp och blod vid offret blir till oss som föda räckt: Vi får äta vår Gud... Ingen annan religion har en Herre som är så nära dem som vi... Ingen annan religion har en sådan gemenskap med sin Gud. Vår Gud gör sig till mat för att mätta våra själar. Han skapar oss, uppehåller oss, förlåter oss och mättar oss... Inte för att vi förtjänar det, utan för att Han är barmhärtig och älskar oss... Vem är som Du, Gud? Ingen i himmel och på jord är som Du...