onsdag 29 juni 2011

St Petrus och st Paulus

I dag firar Kyrkan st Petrus och st Paulus. Kristus valde ut dem båda att föra ut budskapet, Petrus som den förste påven och Paulus som hedningarnas apostel. Petrus är klippan som Kyrkan byggs på och Paulus sprider budskapet där det inte hörts tidigare. Underbara helgon, dessa våra fäder i tron!

Genom århundradena har Kyrkan kämpat för att bevara Tron och enheten mot de som vill förvanska budskapet att passa deras syften. Den ena heresin efter den andra har Kyrkan kraftfullt motsatt sig och så definierat vad som är den rätta katolska och apostoliska tron, den som Herren uppenbarat och Kyrkan bevarat och fört vidare. Det som var Petri och Pauli tro är i dag den Katolska Kyrkans tro.

St Paulus uppmanar oss: "Stå alltså fasta, bröder, och håll er till de läror vi fört vidare till er, muntligen eller i brev" (2 Thess 2:15).

Detta har jag för avsikt att göra: att hålla fast vid det som Kyrkan lär och förbli min Moder Kyrkans barn.

tisdag 28 juni 2011

Min dopdag

I dag firar jag min dopdag i stor tacksamhet. 13 dagar gammal blev jag döpt. Jag hade ett samtal för en tid sedan med en man som är baptist och han kunde inte förstå hur jag kunde vara tacksam för mitt barndop. Jag kunde ju inte minnas mitt dop, argumenterade han. Mitt svar var: vad spelar det för roll? I dopet är det Gud som handlar med mig, det är inte något jag gör. Han blev stum... Den katolska och den baptistiska synen på dopet skiljer sig åt, minst sagt. Jag håller mig med stor tacksamhet till den katolska synen.

Jag är uppvuxen i en icke-religiös familj där dopet är en tradition, inte något man gör av tro. Men ändock är jag tacksam, för genom dopet blev jag Guds barn, upptagen i Hans familj som är Kyrkan. Genom min konversion knappt 20 år senare blev jag upptagen i Kyrkans fulla gemenskap, men vem vet? Kanske jag inte skulle kommit dit om det inte vore för mitt barndop?

Utan att veta det gav mig mina föräldrar ett fantastiskt helgon till förebild. Den 28 juni firar Kyrkan Irenaeus av Lyon, detta stora helgon och underbara lärare i tron, tillika martyr.

Jag är mycket tacksam!

söndag 26 juni 2011

Kristi Kropps och Blods högtid

I dag firar Katolska Kyrkan Kristi Kropps och Blods högtid. Vi firar det fantastiska faktum att Jesus inte lämnade oss när Han uppfor till himmelen. Han finns hos oss ständigt i det Allraheligaste Sakramentet. Vi får tillbe Honom, vi får ta emot Honom i den heliga Kommunionen. Ständigt finns Han hos dig i närmaste katolska kyrka. Även om du inte är katolik får du gå dit och tillbe Honom. (Tyvärr får du då inte ta emot Honom i Kommunionen. Det är bara för katoliker som lever enligt Kyrkans lära, men om du tillhör dem som verkligen vet att det är Herren där i tabernaklet kommer du så småningom att konvertera...)

Denna dag har många katolska församlingar processioner med det Allraheligaste Sakramentet. Det ska vi ha i dag (förutsatt att det inte regnar). Det är en kort och blygsam procession, men Kristus i det Allraheligaste Sakramentet kommer att välsigna Köping denna dag.

Jag önskar vi hade processioner oftare! Jag älskar dessa offentliga uttryck för tron. Jag älskar att vara med bland dem som tillber Kristus i kyrkan och på torget.

Lovad vare Jesus Kristus i Altarets Allraheligaste Sakrament!

fredag 24 juni 2011

onsdag 22 juni 2011

Förtröstan

På sistone har jag fått dåliga nyheter om personer jag tycker mycket om. Det är omständigheter jag inte kan göra något åt och jag kände mig maktlös. Jag vill göra något för att hjälpa dem, men kunde inte.

Men sedan insåg jag att jag inte alls är maktlös. Jag läser (igen) Scott Hahns bok om jungfru Maria och inser att jag visst kan hjälpa. Himmelens Drottning, hon som kallas Allsmakten på knä, är min moder, Kristus är min Broder och Gud Fader är min Fader. Jag kan hjälpa genom att be! Jag är inte maktlös! Jag lägger dessa mina kära i Guds Moders händer och ber henne frambära dem till Fadern. Jag offrar mina små bekymmer till Fadern och ber att det gagnar dem. Mitt oroliga sinne är lugnare nu...

I Kyrkan är allt gemensamt, både glädjeämnen och bekymmer.

söndag 19 juni 2011

Den Allraheligaste Treenigheten

Ur Athanasios första brev till Serapion:

"Inte utan orsak bör man noga följa den gamla traditionen, den katolska kyrkans lära och tro, som Herren gav, apostlarna förkunnade och våra fäder bevarade. Den är nämligen kyrkans grundval, och om någon avfaller från den kan han inte längre vara, eller ens kallas, kristen.

Alltså: Treenigheten är helig och fullkomlig, och vi lär känna den i Fadern och Sonen och den Helige Ande. Den innehåller inget utöver sitt eget väsen, den består inte av en skapare och något skapat, utan hela Treenigheten besitter makten att skapa och verka. Dess väsen är unikt och odelbart, dess handlande är ett. Ty allt gör Fadern genom Ordet i den Helige Ande, och sålunda bevaras den heliga Treenighetens enhet. Därför förkunnar kyrkan en Gud, som står över allting, verkar genom allt och finns i allt (Ef 4:6). Står över allting gör han såsom Fader, såsom ursprung och källa; han verkar genom allt, ty han verkar genom Ordet; han finns i allt, nämligen i den Helige Ande.

När den salige Paulus skriver till Korinthierna om de andliga gåvorna härleder han allt från Gud Fadern såsom huvudet på detta sätt: Nådegåvorna är olika, men Anden densamme. Tjänsterna är olika men Herren densamme. Verksamheterna är olika men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt (1 Kor 12:4-6). De gåvor som Anden ger var och en, de ges av Fadern genom Sonen. Allt vad Fadern har tillhör ju också Sonen, därför är ju faktiskt allt som vi får av Sonen, i Anden, gåvor av Fadern. Och när Anden är i oss så är även Ordet, som gav oss Anden, i oss, och i Ordet är även Fadern. Så besannas Kristi ord: Jag och min Fader skall komma till honom och stanna hos honom (Joh 14:23). Ty där ljuset är, där är också strålglansen; och där glansen är, där är också glansens verkningar, den strålande gåvan.

Detta lär Paulus i Andra Korinthierbrevet när han sägar: Nåd från vår Herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och delaktighet i den Helige Ande åt er alla (2 Kor 13:13). Nåden och gåvorna som Treenigheten ger, ger Fadern genom Sonen i den Helige Ande. Fadern skänker oss nåd genom Sonen, men vi kan inte få del av gåvan annat än i den Helige Ande. Har vi fått del av honom så har vi Faderns kärlek och Sonens nåd och delaktighet i samma Ande."

lördag 18 juni 2011

Åminnelsen av Jungfru Maria på lördagar

Lördagar under året, då man inte firar något annat, kan man fira Guds Moder. I dag är första lördagen efter påsktidens slut och då får vi fira vår Moder! Laudes denna dag är underbar, rosenkransen finns alltid tillgänglig, den Lauretanska Litanian är alltid aktuell... Men vad är viktigare än dessa böner? Jo, att vi lever som hon, i tro och överlåtelse. Att vår tro syns i våra handlingar.

Maria, Guds Moder, gör oss till ordets görare, inte bara dess hörare. Låt vår tro bli till handling och till gagn för våra bröder och systrar. Hjälp oss att bli sanna kristna. Heliga Guds Moder, bed för oss, dina barn.

torsdag 16 juni 2011

"Bara Jesus kan hjälpa nu"

Pratade i går med en irakisk katolsk kvinna. Vi hade fått oroväckande nyheter och hennes spontana reaktion var: "vi måste be mycket, bara Jesus kan hjälpa nu". Så är det med kaldéerna: när något händer, oavsett vad, är deras spontana reaktion att be till Jesus och vända sig till Kyrkan. I bönen och i Kyrkan finner de kraft för det dagliga livet. Genom Kyrkans tro och traditioner lotsas de genom livet och jag för min del blir mycket inspirerad av deras djupa tro och samhörighet med Kyrkan.

Och så läser jag om svenska kyrkan.... Bara 15 % tror på Jesus, 15 % är ateister (!!!) och 20 % agnostiker. Bara 10 % har en stark anknytning till kyrkan. Jag kan inte låta bli att jämföra med kaldéerna...

Vad ska man göra åt detta? Jag vet inte. Jag vet bara att vi måste be mycket, vi som tror på Jesus, och ännu mer kraftfullt försvara Kyrkan och hålla oss till Tron och Traditionen. Vår anknytning till Kyrkan måste bli fastare och mer hållbar. Genom bön och exempel, inte genom ord... Och vi måste hålla dörrarna öppna för de sant kristna i svenska kyrkan som vill konvertera. Endast Jesus kan hjälpa svenska kyrkan nu...

söndag 12 juni 2011

Pingst

Ur Magister Mathias bok Vägen till Jerusalem:

"Han är den helige Ande som helgar, levandegör och styr hela Kristi kropp, som är kyrkan. Anden som stiger ner från huvudet till kroppen åstadkommer dessa tre saker: han ger liv och rörelse åt kroppen och bevarar den från förruttnelse. Utan anden kan kroppen varken leva, röra sig eller bestå, utan den ruttnar genast. Så utgår också den helige Ande från vårt huvud, som är Kristus, och stiger ner i kyrkans kropp och ger den nådens liv, ger lemmarna, de troende, rörelseförmåga att göra goda gärningar och bevarar den från syndens förruttnelse.

Denna kyrka, som är Kristi kropp och vars huvud är Kristus, är församlingen av dem som tror på Kristus i samma tro och har gemenskap i samma sakrament. Den har samlats till ett inte bara ur ett folk utan ur alla folk under himmelen, av den helige Ande. Därför kallas den både helig och katolsk."

lördag 11 juni 2011

Civil- och bostadsminister Stefan Attefall skriver om religiös beröringsskräck. Hear, hear!

fredag 10 juni 2011

Skolavslutning

I dag är det skolavslutning och glädjen är stor hos eleverna. Många tar studenten och ska ge sig ut i vuxenvärlden på riktigt. I dag firar de, men vad händer på måndag? Hur många av dem står då i kö hos arbetsförmedlingen för att registrera sig som arbetssökande? Många har inte en aning om vad de vill bli eller göra. De går inte mot en ljusnande framtid utan mot arbetslöshet och utanförskap, med allt vad det innebär.

Har jag något recept på hur detta ska botas? Nej, men en sak vet jag: dessa ungdomars framtid ligger i Guds händer. Jag skulle önska att de kände Kristus. För oavsett vad som händer i ens liv så är det Kristus som är Vägen, Sanningen och Livet. Karriärframgång eller inte spelar ingen roll i det långa loppet, men att känna Kristus är viktigare än allt, för vi är skapade av Gud för att leva i gemenskap med Honom. Allt annat är sekundärt.

I dag handlar mina böner om ungdomarnas framtid.

måndag 6 juni 2011

Jussi Björling - Du Gamla Du Fria

Flaggan

Den svenska flaggan har ett kors. Måtte Sverige bli kristet igen!

söndag 5 juni 2011

Blott Sverige svensk kultur har

I morgon är Sveriges nationaldag. Jag brukar inte fira den, men tänker börja göra det, invandrare som jag är. Den senaste tiden har jag läst en hel del om hur rasistiskt, exkluderande och inskränkt det är att fira Sverige, för Sverige har ju ingen kultur. Det var det dummaste jag hört! Sverige har kultur, precis som alla andra länder i världen. Och precis som när det gäller andra kulturer är det svårt att definiera vad som är kultur. Det är kanske lättare för en utomstående att definiera vad som är svenskt. Man själv ser sin egen kultur inifrån och då är den svår att upptäcka. Det är som glasögonen man bär. Man ser genom dem, men man ser dem inte.

Jag är invandrare och väljer att definiera mig som finsk, trots att jag endast bott 2 år i Finland och snart 41 i Sverige, men jag är svensk medborgare och har inte (i alla fall inte särdeles allvarliga) intentioner att flytta från Sverige. Det finns mycket jag uppskattar i Sverige: tystnaden, ödmjukheten (som ibland övergår i självutplåning dock), allemansrätten, ljuset på sommaren, naturen, ordning och reda, den kommunala musikskolan, tron på att allt ska gå att lösa med förnuftet (även om jag inte tror på det själv..), att folk tar av sig skorna när de går in i mitt hem, kåldolmar, sill, midsommarens och julbordets obligatoriska nubbe...

Jag vägrar låta korkade (men välmenande) politiker och skribenter få mig att tro att Sverige inte har kultur och inte är värt att fira! Men jag tycker i och för sig att midsommar vore den bästa nationaldagen i Sverige. Då firar ALLA svenskar, unga som gamla, infödda eller invandrade. Inte många svenskar har en personlig relation till Gustav Vasa eller regeringsformer, men midsommar vet alla svenskar vad det är: sillen och nubben, naturen, ljuset, melankolin när man går hem i den korta, ljusa natten...

 Gör midsommar till nationaldag och svenskens självkänsla kommer att öka, för då förstår han vad som firas.

torsdag 2 juni 2011

Första kommunion

I dag är det barnens första heliga kommunion i Vår Frus kyrka i Västerås. Det är en stor fest för hela församlingen. Omgivna av Kyrkans böner får de för första gången ta emot Jesus i det Allraheligaste Sakramentet. Det är ett priviliegium vi har, vi som är katoliker, att vi får äta vår Gud! Han gör sig själv till näring för oss för att vi ska kunna leva som kristna.

Be för barnen som i dag tar emot sin första heliga kommunion! Be att de växer i sin tro, förblir levande lemmar i Kyrkan och vittnar om sin tro för världen.

onsdag 1 juni 2011

Jesu Heliga Hjärtas månad

I dag börjar Jesu Heliga Hjärtas månad i Katolska Kyrkan. Denna månad är speciellt inriktad på Jesu kärlek som Hans Hjärta är en symbol för. När jag var ung trodde jag att Jesu Hjärta-andakten var något sentimentalt och ytligt. Nu har jag förstått att det är precis tvärtom: Jesu Hjärta-andakten är intimt förknippad med Hans lidande och med Kyrkans sakrament. När Hans Hjärta öppnades med soldatens lans föddes sakramenten då det ur Hans Hjärta kom blod och vatten. Ja, ur Hans öppnade Hjärta föddes Kyrkan.

Varje dag upptäcker jag något nytt i Kyrkans lära. Det är verkligen en rik skatt vi får ösa ur!