lördag 31 december 2011

Gott nytt år!

Nu är det inte många timmar kvar av 2011 och många ägnar sig åt att titta bakåt samt undra hur framtiden ska se ut. Jag väljer att inte titta bakåt så mycket i dag, utan väljer att se med tillförsikt på framtiden. Jag vet att den är i Guds goda händer.

Så nu vill jag önska dig som läser det här allt gott för det nya året. Må Guds kärlek och ljus fylla era hjärtan.

Jag lämnar er för i år med en irländsk välsignelse:

Jag önskar dig inte en stig utan moln,
ej heller ett liv på rosenbädd.
Inte att du aldrig skulle få känna smärta.
Nej, det är inte min önskan för dig.


Min önskan för dig är:
Att du måtte vara modig i prövningens stund.
När andra lägger kors på dina skuldror.
När berg måste bestigas och avgrunder korsas.
När hoppet knappt skiner igenom.
Att varje gåva Gud gav dig må växa med dig och 
låta dig ge din gåva av glädje till alla som sörjer för dig.
Detta är mitt hopp för dig nu och alltid.


Ett gott, nytt och välsignat 2012!

fredag 30 december 2011

Nyårslöfte

Brukar inte avlägga nyårslöfte men i år tänkte jag faktiskt göra det. 2 st till och med!

Det första är att varje månad från den 1 till den 9 be novenan till Guds Moder för att få slut på aborterna. Novenan finns här.

Det andra är att sänka mina katolska rötter djupare i Kyrkans mylla och fördjupa mig i tron genom det Trons år som påven har utlyst. Det innebär bl.a. att studera Porta Fidei och Katolska Kyrkans Katekes.

Ber Guds Moder hjälpa mig att hålla mina löften!

onsdag 28 december 2011

De oskyldiga barnen

I dag firar Kyrkan de oskyldiga barnen i Betlehem som Herodes lät döda i sin jakt på den nyfödde judakonungen (Matt 2:13-18). Vi tänker kanske att det är en isolerad händelse i det förflutna, men oskyldiga barn dödas i stor mängd i dag. Faktiskt i en mängd som får Herodes att framstå som en sympatisk prick.

Vilka är de oskyldiga barnen som dödas i dag? De mest skyddslösa är de ofödda barnen som mördas i moderlivet. Moderlivet som är själva sinnebilden för trygghet...

I dag framställs abort som en rättighet, ja, t.o.m. som en mänsklig rättighet. Hur är det möjligt att det kan vara en rättighet att döda en annan människa? Jag förstår faktiskt inte det...

Dagens fest är ett mycket lämpligt tillfälle att värna de mest skyddslösa, de ofödda barnen som saknar egen röst.

Alla kristna i alla samfund borde stå enade här i försvar för livets helighet och okränkbarhet från befruktningen till den naturliga döden.

Respekt är en katolsk rörelse för att skydda livet. Deras hemsida finns här.

Vad kan du och jag göra, mer än engagera oss i rörelser och föreningar som vill skydda livet? Vi kan be, för utan Gud kan vi inget göra. Här finns böner och mer information.

måndag 26 december 2011

Att härda ut till slutet

Dagen efter att vi firat Jesu födelse firar Kyrkan St Stefanos, den förste martyren. Det är mer aktuellt och lämpligt i dag än någonsin. Martyrernas antal ökar ständigt. Att vara kristen innebär offer, för en del det ultimata offret. För oss här i Sverige innebär det i allmänhet bara förlöjligande och verbala attacker, men vi får bära vårt strå till stacken.

Jag lider gärna för min Jesus, för Han dog för mig. Om du hånar mig, om du hatar min Kyrka, så vet att det bara gör min tro djupare och starkare. Jag trycker ner mina rötter djupare i Kyrkans mylla.

Ge mig styrka, Herre, att härda ut till slutet.

söndag 25 december 2011

Martyrernas blod

Denna jul sköljdes kristna i Nigeria i blod. Flera bomber mot olika kyrkor har tagit många liv.

Hur kan någon som säger sig vara troende göra något sådant...?

Den som gjort detta har inte Gud till Fader. Det är djävulen som inspirerar detta.

Martyrernas antal ökar dag för dag.

Herre, förbarma Dig...

Christus natus est nobis! Alleluia!

Kristus är född. Varje år får vi på nytt fira att Han föds. Hela den kristna Kyrkan gläder sig med änglar och helgon.

Kristi födelse är en historisk händelse, men varje år, ja, varje dag, kan vi be Honom födas i våra hjärtan. Inkarnationen är svår att förstå, för hur kan Gud, den store Guden som skapat allt, bli ett litet hjälplöst Barn? Guds ödmjukhet är svår att förstå för oss syndiga människor. Men detta är sant. Gud blev ett litet Barn för att vi skulle kunna bli Guds barn. Han tog på Sig Själv att uppfylla förbundet när människan svek. I Jesus finns en människa som fullkomligt ärar förbundet med Gud. Han tog på Sig människans tillvaro för att ge oss del av gudomlig tillvaro.

Under dessa juldagar, inbjud Jesus till ditt hjärta om du inte redan gjort det. Och om du redan gjort det, be Honom komma ännu mer och förvandla dig till det helgon Han vill att du ska vara.

Förvandla oss, Herre Jesus! Kom, Herre Jesus!

fredag 23 december 2011

Om påvens tal till kurian och den nya evangelisationen

12 minuter?

12 minuter med Gud gör skillnad, hävdas i Dagen. Det kan det måhända göra, för Gud kan bearbeta en människa på nolltid, om Han vill. Ingenting är omöjligt för Gud.

Men för den som har en kärleksrelation med Gud räcker inte 12 minuter långt. Vilken förälskad människa vill träffa sin älskade bara 12 minuter per dag..?

Paulus (älskade underbara Paulus!) säger 'Be ständigt' (1 Thess 5:17). Det låter mer som en förälskad människa, tycker jag...

(Det gick inte att länka till artikeln, som jag såg på Facebook. Man måste tydligen vara inloggad på Dagens hemsida för att kunna se den)

torsdag 22 december 2011

Julstädning

Vi julstädar och pyntar våra hem inför julen. Men har du julstädat och pyntat din själ?

Vet du inte hur man gör?

Städning: att be Gud om förlåtelse för sina synder.

Pyntning: att be mer och göra goda gärningar.

Städa och pynta din själ så Jesusbarnet kan födas där...

Kom, Herre Jesus, dröj inte!

måndag 19 december 2011

Sista dagarna innan jul

Så här de sista dagarna innan jul är det stressigt för många. Klappar ska inhandlas, maten förberedas, det ska bestämmas när man ska åka till farmor och när till mormor. Stress, stress, stress. Sedan kommer julafton med ett överdåd av mat, chokladaskar och Kalle Anka och på kvällen pustar alla ut och säger att nu är julen slut för i år. Skönt...

Det var nog inte så varken Vår Herre eller Kyrkan tänkte sig julen...

Kyrkan har gett oss en förberedelsetid för julen som heter advent. Den ska vara en tid av stilla glädje, bön och väntan. Inte en tid av hysterisk shopping... En tid för att förbereda oss, själsligen, för att ta emot Barnet som föds. Julen är en tid för att fira Jesu trefaldiga ankomst: Hans ankomst i tiden när Han föddes i Betlehem, Hans födelse i våra hjärtan, dvs. att Han blir alltmer inkarnerad i våra liv och centrum för vår existens samt Hans återkomst i härlighet vid tidens slut.

Det är centrum för julfirandet. Jesus. Inte maten, inte klapparna, inte Kalle Anka... Jesus.

Och det som är viktigt firar man flera dagar. Julen börjar på julaftonskvällen och håller på till 9 januari.

Min önskan för julen detta år (som alla år) är att människor som inte känner Jesus ska öppna sitt hjärta för Honom. Hur kan man neka en Gud som kommer som ett litet värnlöst Barn..?

lördag 17 december 2011

Mina äldre bröder och systrar

Antisemitismen ökar i Sverige. Judar, speciellt i Malmö, törs inte bära sina religiösa symboler. Hoten och attackerna ökar. Vad det beror på vet jag inte, men jag tycker det är oacceptabelt.

Vår förra påve, salige Johannes Paulus, sa att judarna är våra äldre bröder och som sådana måste vi ha respekt för dem.

Jag medger att jag inte alltid håller med staten Israel i allt de gör, och mitt hjärta blöder för de kristna palestinierna som hamnar mitt i konflikten, men jag försvarar de svenska judarnas rätt att utöva sin religion och bära kippa och Davidsstjärna.

fredag 16 december 2011

Må han vila i frid

Läser att Christopher Hitchens, den välkände ateisten och författaren, har avlidit. Han hävdade klart och tydligt att Gud inte finns. Som ni förstår så håller jag inte med...

Jag antar att det finns människor som tror att jag som kristen ska glädjas över hans död. Det gör jag inte. Jag sörjer över att han inte fick lära känna sin Skapare i detta livet. Nu står han inför Honom ansikte mot ansikte.

Kommer då Hitchens till helvetet nu? Det vet jag inte. Det är Gud som är hans domare, inte jag. Jag ber för hans själ, liksom jag ber för alla avlidnas själar.

Herre, Christopher visste inte att han kunde ha varit en Kristusbärare i detta livet, som hans namn antyder. Herre, var barmhärtig mot hans själ. Jag tror han gjorde så gott han kunde... Amen.

söndag 11 december 2011

Livets Söndag

I dag, tredje söndagen i advent, är det Livets Söndag. Det är ett initiativ från vår biskop Anders som sprider sig bland kyrkorna i Sverige.

Livet är hotat i vårt land. Barn dödas i moderlivet (som ska vara själva sinnebilden för trygghet), ungdomar far illa bland knark, sprit och sex, äldre behandlas illa av dem som är satta att vårda dem. Många, i alla åldrar, mår väldigt dåligt i vårt land.

Som kristna kan vi inte bara stå bredvid och se på. Vi måste göra något, för en tro utan gärningar är död. Sitt inte bara i din kyrkbänk på söndagen, gör något konkret för att hjälpa din medmänniska! När vi gör något för någon annan är det för Jesus vi gör det och Han ser med välbehag på detta.

Och tro inte att inte du kan göra något! Alla, oavsett omständigheter, kan göra något. Det behöver inte alltid vara stora saker. Det kan vara ett leende mot någon som behöver det, att öppna dörrar, lyssna på någon som behöver ett vänligt öra. Det kan också innebära förbön och att berätta om din egen tro och ge exempel ur ditt eget liv. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Här finns mer information om Livets Söndag och om Respekt, den katolska rörelsen för livet.

lördag 10 december 2011

Jag frågar igen...

... om det finns någon som kan tala om för mig var i Bibeln det står att allt i den kristna tron ska stå i Bibeln och att vi inte ska hålla oss både till Bibeln och till Kyrkans Tradition?

Bok, kapitel och vers, tack!

torsdag 8 december 2011

Utan synd

Föreställ dig att du hade kunna skapa din egen mamma. Hur skulle du ha gjort henne? Egoistisk, syndig, kärlekslös? Det tror jag knappast... Jag tror du, liksom jag, skulle ha skapat henne kärleksfull, öppen, utan synd. Men vi kan inte skapa vår mamma, så vad pratar jag om?

Det finns en som kunde skapa sin mamma. Vem? Jo, Jesus. Han fanns till innan tidens början,för Han är 'född av Fadern före all tid' säger den Nicenska trosbekännelsen. När tiden var inne föddes Han av Jungfrun Maria. Maria är en skapad varelse, skapad av Den som hon födde. Och hur har Han skapat henne? Vad säger Kyrkans lära om henne? Jo, att hon är helt igenom ren, fri från synd, av Gud bevarad från att falla.

Varför?

För att förbereda henne att bli en värdig boning och Moder åt Guds Son och som ett exempel på vad människan kan vara utan synden. Utan syndafallet skulle vi alla varit som hon.

Vilken är Marias uppgift? Att lära oss att säga ja till Gud, att visa vägen till Kristus och vara en Mor för oss. Jag vet inte vad du tycker, men jag tackar inte nej till ett sådant erbjudande!

Maria Immaculata, du rena, älskade Moder, jag vill följa dig på vägen till din Son i alla mina dagar! Jag gläder mig över och tackar för att du leder mig genom ditt föredöme och din förbön!

Maria lär oss att säga ja till Gud

Ur I dag är Guds dag av broder Wilfrid Stinissen OCD. Läsning för den 8 december:

"I Johannesevangeliet förekommer Maria vid början och slutet. Vi kan endast förstå slutet när vi också ser på början.

När Johannes skriver om bröllopet i Kana påpekar han ytterst kortfattat att 'Jesu mor var där' (Joh 2:1). Där Jesus är, där är också Maria. Hon är alltid med. När Jesus dör är Maria fortfarande där. Hon står under korset.

Varför är Maria alltid med? Inte för att hjälpa Jesus, i direkt mening, utan för att hjälpa oss.

'Gör det han säger åt er' säger hon till tjänarna i Kana och till oss alla. Hon uppmanar oss att lyssna till hennes Son och göra det han vill att vi ska göra. Och hon inte endast säger detta utan är också med hela sitt liv ett föredöme i lyssnande och lydnad.

Att Maria lyssnade till vad Gud ville med henne och helhjärtat följde hans vilja gjorde det möjligt för honom att frälsa människosläktet. I och genom Maria säger skapelsen ja till Gud och tar emot hans gåva. Genom Maria får Guds tilltal ett fullkomligt svar. Utan hennes ja skulle dialogen mellan Gud och människan inte kunnat gå vidare.

Samtidigt som hennes ja ger Gud tillfälle att rädda dig ger det dig tillfälle att efterfölja henne. Hon lär dig att säga samma ja till Gud som hon, så att världens frälsning kan bli din personliga frälsning."

Maria Immaculata

onsdag 7 december 2011

tisdag 6 december 2011

Minnessaker

Har du minnessaker av människor du älskar? Foton, gamla klädesplagg, en hårlock eller en tappad tand? Jag har allt detta: massor med foton, både i datorn och i fotoalbumen, ett gammalt förkläde som min mormor (som dog 1989) har sytt, håret från barnens första hårklippning och alla tänder de tappat. När jag tittar på dessa saker och kysser mina älskades foton tänker jag på mina nära och kära och de blir så att säga närvarande för mig. Ingen har någon invändning mot detta, eller hur?

Varför har så många då invändningar mot reliker? Precis på samma sätt är det med reliker som med mina minnessaker. De gör mina älskade helgonvänner närvarande för mig. Jag påminns om dem, deras föredöme, deras förbön, deras lära. Genom relikerna har jag dem hos mig, precis som mormor är hos mig när jag sätter på mig hennes förkläde (nu gör jag det sällan, för det är slitet, men jag tar fram den och håller i den...)

En relik har jag alltid med mig: en medaljong med en relik av 8 kvinnor (6 nunnor och 2 lekkvinnor) som dog martyrdöden i Spanien 1936. Den påminner mig om att hålla ut i Tron, att härda ut till slutet och alltid, även när det är svårt eller farligt, att säga ja till Gud.

Varför säger ni att relikerna och helgonen är i vägen för Jesus? För mig är de som genomskinligt glas, eller t.o.m. som linserna i mina glasögon som gör att jag ser allt tydligare.

(Detta bl.a. med anledning av artikeln i Dagen.)

måndag 5 december 2011

Satsar allt på ett kort

Jag vill inte vara halvhjärtad i min tro. Jag vill ge Gud ALLT, precis allt. Jag vill välja allt, precis som lilla Thérèse gjorde när hennes storasyster gav henne och Celine en bunt med dockkläder och fina band och sa att de fick välja vad de ville. Celine tog en bunt band. Thérèse funderade en stund, tog sedan hela korgen och sa: "Jag väljer allt". Thérèse valde verkligen allt: hon gick i kloster vid 15 års ålder och gav Jesus allt, fullkomligt helhjärtat. Hon ville inte missa ett enda tillfälle att göra gott för Jesus.

Jag vill göra som hon: välja allt, men jag kan inte gå i kloster, för jag är mamma, men det hindrar inte att jag kan ge allt. Kloster är inte enda vägen...

Jag känner alltmer ett behov av att skala bort saker i mitt liv som inte är bra för mig. Det kallas askes och behöver inte innebära svåra fastor eller kroppslig botgöring, även om det kan göra det. Det liv jag levde förut var så krokigt och omständigt. Lilla Thérèse visar en bättre väg, en enkel och rak, men väldigt radikal väg. Att ge allt, minsta lilla sak.

Jag vill följa hennes väg, för den Vägen heter Jesus...

Allt för Jesus, utan förbehåll, med oändlig förtröstan. Han som kallar mig är trofast, Han ska göra det. Jag är ett litet intet som står nedanför trappan och försöker lyfta foten för att ta första steget för att klättra uppför trappan till min Gud, men som hela tiden ramlar. Då lyfter jag upp armarna och Han kommer ner och bär upp mig. (Detta har Thérèse lärt mig. Utan hennes undervisning skulle jag nog förtvivla.)

Jag gör mitt lilla försök och sedan gör Han resten.

Jag kommer, Herre Jesus! Kom Du till mig alltmer!

torsdag 1 december 2011

Han kommer!

Hur förbereder du dig..?

Kom, Herre Jesus! Dröj inte!