söndag 11 november 2012

Tungotal

Hamnade i ett samtal på Facebook häromdagen med en vän till en vän. Det handlade om tungotal. (Fast det började med att vännens vän ifrågasatte om jag som katolik hade en levande relation till Jesus...). När jag berättade om hur mitt böneliv ser ut tog hon fasta på att jag inte talar i tungor. Hon sa att man måste tala i tungor. När jag frågade varför kunde hon inte svara på det. Hon skulle be för mig, sa hon, att jag skulle få tungotalet. Det har nu gått några dagar och jag har ännu inte upplevt tungotalet... Antingen så är jag en dålig kristen eller så tycker den Helige Ande inte att jag behöver tungotal för att leva som kristen...

Kan någon tala om för mig vilket syfte tungotalet har? Gör det mig till en bättre kristen? Ger det mig en garanterad plats i himlen? Ger det mig kunskap om Guds vägar? Vad är det till för?

Och en annan fråga, hur vet man om tungotal är äkta och inte självsuggestion/masshysteri/grupptryck?

Och en sak till: jag har en levande relation till både Fadern, Sonen och den Helige Ande...

och jag föredrar att, här på jorden, vandra i naken tro, utan att skåda, utan betoning på känslor. Naken tro. Ledd av Anden. Men utan att skåda (Joh 20:29).