torsdag 11 april 2013

Gemenskap

Just för tillfället står jag inför en situation som är ny för mig. Jag ska inte gå in på vad den innebär rent konkret, förutom en viss oro. I går morse bad jag mina Facebookvänner om förbön. Majoriteten av mina vänner är kristna av olika slag, de flesta katoliker. Jag fick ett överväldigande stöd som jag inte väntat mig. Många av mina vänner lovade förbön.

Under dagen lade sig min oro och situationen känns nu hanterbar.

Gemenskapen av troende är en styrka. Jag är aldrig ensam. Mina bröder och systrar bär mig med sina böner. Gud vare lovad för Kyrkan!

I går kväll kunde jag återgälda tjänsten och i mässan be för alla som bett för mig. Vi får ösa ur Kyrkans skattkammare.

Jag är tacksam.