söndag 27 oktober 2013

Sann barmhärtighet

Ibland sägs det att Katolska Kyrkan är väldigt hård och obarmhärtig som inte tillåter frånskilda omgifta personer att ta emot Kommunionen. Jag håller inte med. Jag är tacksam över att min kyrkoherde nekade mig Kommunionen. Hur kan jag vara tacksam över det, kanske du undrar. Jo, om han gett mig Kommunionen kanske jag inte skulle ha insett mitt oerhörda behov av Guds Barmhärtighet i bikten, mitt behov av omvändelse. Att ge Kommunionen till någon som inte har rätt att ta emot den är missriktad barmhärtighet. Det får syndaren att tro att allt är ok, att inget behöver ändras. Men att leva i synd är inte bra för den som gör det. Inte i det långa loppet, i evighetsperspektivet.

Nej, jag tycker det är bättre när prästerna, som min kyrkoherde, konsekvent står för Kyrkans lära och är beredda att ta emot den förlorade sonen eller dottern i biktstolen. Det blir glädje bland himlens änglar då. Och om änglarna gläder sig, hur mycket mera ska då inte Fadern glädja Sig när ett av Hans barn kommer hem?

Präster, stå för Kyrkans lära! Anpassa den inte efter kortsiktiga tänkanden. Kompromissa inte med evighetsavgörande ting!