onsdag 27 november 2013

Den Mirakulösa Medaljongen

År 1830 visade sig jungfru Maria för en nunna i Paris. Nunnan hette Catherine Labouré och jungfru Maria sa till henne att låta prägla en medaljong med en bild av Jungfrun med utsträckta händer som det kommer strålar ur. Den medaljongen, lovade Guds Moder, skulle hjälpa till att förmedla Guds Nåd till Hans behövande barn. Genast började folk som bar medaljongen att omvända sig och mirakler inträffade. Därav kom namnet Den Mirakulösa Medaljongen. Till medaljongen hör en kort bön: O Maria, avlad utan synd, be för oss som tar vår tillflykt till dig.

Strålarna som kommer ur Jungfruns händer visar att hon är det som på engelska kallas Mediatrix of all Grace, dvs Nådens förmedlarinna. Guds Nåd förmedlas genom hennes goda modershänder. Detta är, det vet jag, en stötesten för protestanter/frikyrkliga, men det är min egen personliga erfarenhet att så är fallet. Maria, vår goda Moder, är en ren kanal för Guds Nåd och omsorg om Sina barn. Guds Faderskärlek blir inte sämre genom att den passerar genom Marias goda modershänder. Såsom barn blir vi omhändertagna av både Gud vår Fader och Guds, och vår, moder Maria. Jag är djupt tacksam för detta.

Jag bär alltid denna medaljong. Jag är inte ute efter spektakulära mirakler, utan ber bara om kraft att leva min tro i vardagen och att få vara ett vittne om Guds Barmhärtighet och Marias omsorg om Guds och sina barn.

O Maria, älskade Moder, avlad utan synd, be för oss, dina omhuldade och omhändertagna barn, som tar vår tillflykt till dig och låter dig leda oss till din Son. 


lördag 23 november 2013

Livets villervalla

Vi har gärna en bild av livet som en raksträcka som leder uppåt och framåt genom framsteg och utveckling. I mitt eget liv har jag en helt annan erfarenhet. Mitt liv har gått i kringelkrokar upp och ner, fram och tillbaka. Misstag, synder (ångrade, biktade och botade), glädjeämnen och välsignelser har följt på varandra. Ibland har det känts som om livet går bakåt. Ibland har jag varit lycklig, ibland djupt olycklig. Där har funnits, och finns, både högt och lågt.

Men ibland kommer man till en insikt där man kan se sammanhangen. Livets vägar sammanstrålar i en punkt och någon, eller någon, kommer i ens väg och man ser varför Herren har tillåtit vissa saker och vilken nytta man har av det svåra i livet. Allt faller på plats och vägen framåt blir klarare och själen styrkt.

Just nu befinner jag mig i en sådan punkt. Jag inser varför Gud tillåtit vissa saker som har skadat mig i stunden, men som i längden ger mig en sannare bild av mig själv och, ja, mer ödmjukhet. Genom livets villervalla knådas vi av Krukmakarens händer för att vi ska bli ett vackert kärl som kan bära livet.

Tacksamhet fyller mitt hjärta denna morgon...

lördag 16 november 2013

Uppenbarelser

Har hamnat i en (faktiskt sansad) diskussion på Facebook om Medjugorje. För den som inte vet så är Medjugorje en stad i Bosnien (tror jag) där några personer påstår sig få uppenbarelser från Guds Moder. Detta ska ha pågått sedan 1981. Jag är av en rad orsaker tveksam till sanningshalten i detta. Fast det är inte huvudpoängen med vad jag vill få fram.

En del människor är väldigt intresserade av uppenbarelser och mirakler. Ja, de verkar vara i stort behov av bevis och bekräftelse på deras tro. Utan uppenbarelser och mirakler verkar deras tro fallera.

Jag tror det är en farlig väg att gå.

Varför?

Jo, för då är tron beroende av yttre omständigheter. Min tro bygger på andras erfarenheter av det heliga, inte på min inre övertygelse om sanningshalten i det som Kyrkan lär eller mina egna erfarenheter av Guds handlande i mitt liv.

Påven talade om detta häromdagen. Han talade om (översatt till engelska) 'the spirit of curiosity' som kan skilja oss från Gud. Läs mer här.

För min egen del föredrar jag att vandra i naken tro och låta Kyrkans tro och lära bära mig. Inte privatuppenbarelser (även om jag tror på dem som Kyrkan godkänt). De är inte viktiga för min dagliga vandring med Herren.

Skåda vill jag göra i himlen...

onsdag 13 november 2013

Att offra vårt lidande med Jesus

Det är katolsk tro att vi människor har del i vår och andras frälsning. Vi kan offra vårt lidande tillsammans med Jesus och därigenom hjälpa Honom med världens frälsning (Kol 1:24). I den här videon som jag fann på Facebook talar prästen om oss som 'co-redeemers', med-frälsare. Människans värdighet är i sanning stor och Guds ödmjukhet häpnadsväckande!

måndag 11 november 2013

Vänskap

Vänskap, när den är äkta, värmer hjärtat och får själen att flyga...

söndag 10 november 2013

Be för Filippinerna

Rapporter kommer in om tusentals döda efter tyfonen i Filippinerna. Herre, förbarma Dig...

Tack, Herre, att mina Facebookvänner där är oskadda!

Offrar min Rosenkrans i dag för Filippinernas hårt drabbade folk.

lördag 9 november 2013

På det att vi aldrig må glömma...

I natt är det 75 år sedan Kristallnatten och jag sörjer över att jag måste känna beundran för min judiske väns mod när han bär kippa och Davidsstjärna i dagens Sverige...


torsdag 7 november 2013

lördag 2 november 2013

Alla själars dag

I dag är det alla själars dag, den dag då vi särskilt ägnar oss åt att be för de avlidna. Detta är en sak som många protestanter/frikyrkliga har svårt att förstå. Utan tron på skärselden är denna dag verkligen svår att förstå. För dem som bara tror på himmel och helvete är bön för de döda obegriplig. Men om man som katoliker gör tror på en rening efter döden är denna dag helt underbar. Vi som är kvar på jorden kan hjälpa dem i skärselden med våra böner. Solidariteten och syskonkärleken i Kyrkan försvinner inte bara för att någon dör.

Men skärselden står ju inte nämnd i Bibeln, invänder protestanten/den frikyrklige. Ordet skärseld finns inte i Bibel, det är sant. Ordet Bibeln finns inte heller där, och inte Treenigheten heller... Men skärselden finns ändå med. Kyrkan ser skärselden bl.a. i 1 Kor 3:15 och Judas 23.

För mig, som dagligen ser vad synden gör i mitt liv och kämpar med den, är skärselden en källa till glädje och hopp och jag ber dagligen för både döende och döda. Jag förlitar mig på att mina katolska syskon även kommer att be för mig när den dagen kommer. Kyrkan tar hand om de sina ända in i evigheten.




Herre, giv dem den eviga vilan och låt det eviga ljuset lysa för dem. Må de vila i frid. Amen.