fredag 9 maj 2014

Följa Lammet varthelst Han går

I morgon fyller jag 26 år som katolik. Den 10 maj 1988 upptogs jag i Kyrkans fulla gemenskap och mitt hjärta överflödar av tacksamhet.

Det har hänt mycket under dessa 26 år. Har jag varit trogen alla gånger? Nej. Har jag varit glad över att vara katolik hela tiden? Nej.

Men har jag ständigt återvänt och omvänt mig? Ja. Har min glädje och tacksamhet vuxit med tiden? Ja.

Vad har jag lärt mig under dessa år?

Bland annat detta: att vara katolik är att följa Lammet varthelst Han går. Att Hans Vilja är bättre än min, även när jag är rädd.

Detta har jag också lärt mig: av mig själv kan jag inte göra någonting. Kraften och styrkan och kärleken är Hans. I min kraftlöshet får jag ösa ur Hans skattkammare som är Kyrkan.

Även detta har jag lärt mig: helgonens förbön och föredöme klarar jag mig inte utan.

Så alla ni, mina älskade: Guds Moder, Thérèse, Bernhard, Josef, Teresa av Avila, Maryam, Irenaeus, Rita, Judas Taddeus, Klara, David av Munktorp, Katarina av Vadstena, Katarina av Siena, Charles de Foucault och alla andra, bed för mig om mer trohet, mer kärlek, mer överlåtelse.

Tack, Herre Jesus, för Kyrkan!