fredag 23 maj 2014

Lovsång till Kyrkan

Ur L'année liturgique av Prosper Guéranger

"O du Jesu kyrka, utlovad av honom under hans dödliga livs dagar, framsprungen ur hans av spjutet öppnade sida på korset, inrättad och fullkomnad av honom under de sista timmarna av hans vistelse här nere, vi hälsar dig med kärlek som vår gemensamma moder. Du är vår Återlösares brud, och du har fött oss till honom. Det är du som har givit oss livet i dopet, det är du som upplyser oss genom det Ord som i oss tänder ljuset, det är du som räcker oss det bistånd, med vars hjälp vår jordiska pilgrimsvandring kan leda oss till himlen, till sist: det är du som leder oss på frälsningens väg genom dina heliga ordningar.

I ditt moderliga sköte är vi trygga, där har vi inget att frukta. Vad förmår förvillelsen mot oss? Du är sanningens pelare och grundval på jorden (1 Tim 3:15). Vad kan revolutioner i vårt jordiska hemland göra oss? Vi vet att om allt fattas oss, skall vi inte behöva sakna dig. Just nu säger Jesus till sina apostlar: Jag är med er alla dagar till tidens slut. Vem mer har en sådan grund för sitt bestånd, o kyrka! Hela mänsklighetens historia kan vittna om, att aldrig, under nitton sekler, har du varit övergiven. Tusen gånger har dödsrikets portar skrikit mot dig, men inte ett ögonblick har de vunnit över dig.

Eftersom du har din grund i Kristus, din brudgum, låter du oss dela den oföränderlighet som du har mottagit. Om vi tillhör dig finns det ingen sanning som vårt öga, renat av tron, inte kan blicka in i, inget gott som vi, trots vår svaghet, inte kan förverkliga, ingen förhoppning så gränslös att vi inte kan nå fram till dess uppfyllelse. Du håller oss i din hand, och från den höjd dit du lyfter oss kan vi skåda in i tidens mysterier och i evighetens hemligheter. Vår blick följer dig med tillgivenhet: än ser den dig stridande på jorden, än finner den dig lidande i dina älskade lemmar som i tiden sonar synderna, än skönjer den dig segrande i himlen. Fast du är vår samtida i tiden, är du redan till en del evighetens arvinge.

Bevara oss tillsammans med dig, bevara oss alltid, du vår moder, du som är Brudgummens älskade. Till vem skulle vi gå, om inte till dig allena, dig som han har anförtrott det eviga livets ord?"

(Ulf Ekman skulle nog skriva under på detta nu när han är hemma..)