tisdag 7 oktober 2014

Sann och falsk ödmjukhet

Funderar över vad som utmärker sann och falsk ödmjukhet. Den falska ödmjukheten säger: jag är usel, jag är inte värdig, jag är den värste av alla, ingen tycker om mig, men egentligen menar man inte det. Egentligen tänker man: men jag är ju rätt så bra ändå, fast ingen tycker om mig. Den sanna ödmjukheten (det bästa exemplet är Guds Moder Maria) säger: i mig själv är jag ingenting, men Herren gör stora ting med mig och Heligt är Hans Namn (Luk 1:46-55).

Av en Facebookvän från Argentina fick jag följande länkar: nr 1, nr 2 och nr 3. Här finns matnyttigt att fundera vidare över.... (Länk nr 2 är dock på spanska)