lördag 1 november 2014

"Helig och from var hans omtanke"

I dag firar Kyrkan alla helgons dag. Vi firar alla som är i himmelen, speciellt de som Kyrkan inte kanoniserat och som vi kanske inte känner till namnet på. Gud känner dem och de känner oss. I himlen, där de ser Guds Ansikte, ber de för oss här på jorden. Solidariteten inom Kyrkan tar inte slut när någon dör. Gemenskapen fortsätter.

I morgon är det alla själars dag. Vi ber att skaran i himlen ska bli fulltalig genom att alla 'slipper ut ur' skärselden, dvs att de snabbt blir renade så att de kan komma till himlen och ansluta sig till helgonens skara. En av de underbara sakerna med skärselden är att vi kan be för dem som är där och de kan be för oss. De kan inte be för sig själva, såsom vi kan här på jorden, men de kan ändå be för oss. Vi firar mässan för dem och vi går till kyrkogården och ber för dem. Var står det att vi ska frambära offer för dem? I Bibeln. (2 Mack 12:38-45) Många protestanter har aldrig läst detta, eftersom det står i den delen av Bibeln som togs bort av Luther och co, men det har alltid funnits med i katolska Biblar.

(Det är lätt att få det till att det vissa saker i Kyrkans tro är 'katolska tillägg', eftersom de delarna i Bibeln där det står togs bort... Så kan man ju också få rätt... Det vi inte tycker om tar vi bort. Att älska Bibeln så mycket att man gör sig till dess redaktör... Hmmm...)

Den segrande Kyrkan i himlen, de lidande Kyrkan i skärselden och den kämpande Kyrkan på jorden är en enda helig, katolsk och apostolisk Kyrka.

Tid och rum, liv och död kan inte skilja oss från varandra och från den Herre vi alla tjänar och tillber.

Herre, tack för alla Dina helgon! Gör skaran inför Din Tron fullständig!