måndag 8 december 2014

Jungfru, genom välsignelsen av dig välsignas hela skapelsen

Ur en bön av Anselm av Canterbury

Himlen, stjärnorna, jorden, floderna, dagen, natten och allt som är underkastat människan eller är till nytta för henne lyckönskar sig till att genom dig ha återfått sin förlorade värdighet, du vår Fru. Det är som om det genom dig har väckts till liv och fått en ny och outsäglig nåd. Allt var liksom dött, när det hade gått miste om sin medfödda värdighet att tjäna dem som prisade Gud, att stå till tjänst vid deras förvaltarskap, till vilket de var skapade. När dessa började tjäna avgudarna, för vilka de inte var skapade, då överväldigades och missfärgades också skapelsen av förtryck och slaveri. Men nu gläder den sig som över sin uppståndelse, när den åter får göra tjänst hos dem som tjänar Gud och vara dem till nytta och förnöjelse.

Skapelsen brast ut i jubel över sin sin nya och ovärderliga nådegåva, när den kände att Gud själv, dess Skapare, inte blott osynligt härskade över den, utan den fick också se honom synligt helga och bruka den. Dessa väldiga gåvor kom genom den välsignade frukten i den välsignade Marias välsignade moderliv.

Också de som fanns i dödsriket gläder sig över sin befrielse genom nådens fullhet hos dig. De som fanns där uppe över världen gläder sig över att deras antal blivit återställt. Genom din ärorika jungfrudoms ärorike Son jublar alla de rättfärdiga, som hade lämnat världen före hans livgivande död. De jublar över att deras bojor sprängts, och änglarna gläder sig över att deras till hälften ödelagda stad nu har byggts upp igen.

Du kvinna, full, ja överfull av nåd, det är med din överflödande fullhet som hela skapelsen bestänkes och får liv på nytt! Du välsignade, ja högt välsignade jungfru, genom din välsignelse välsignas hela naturen! Skaparen har inte blott skapat sin skapelse. Än mer, Skaparen har framgått ur skapelsen.

Gud föder sin Son och jämlike ur sitt hjärta och älskar honom som sig själv. Han ger honom åt Maria, och han låter honom framgå ur Maria, inte som en annan son, utan som en och densamme, för att denne i en och samma person skulle vara Guds och Marias gemensamme Son. Hela naturen är skapad av Gud, och Gud är född av Maria. Gud har skapat allt, och Maria har fött Gud. Gud, som frambringat allt, ville själv framgå ur Maria. Så återskapade han allt han hade skapat. Han som kunde skapa allt ur intet, han ville inte återskapa det utan Maria, när det hade fördärvats.

Gud är alltså Fader till allt skapat, Maria är moder till allt återskapat. Gud är Fader till alltets tillblivelse, Maria är moder till alltets återställelse. Gud födde honom genom vilken allt har blivit till; Maria födde honom genom vilken allt har blivit frälst. Gud födde honom utan vilken inget finns till; Maria födde honom, utan vilken inget är gott.

Ja, Herren är sannerligen med dig, du som av Herren fått en sådan ställning att hela skapelsen tillsammans med honom har så mycket att tacka dig för!