torsdag 11 december 2014

Jungfrun klockan 12 av Paul Claudel

Klockan är tolv och kyrkan är öppen. Jag är ledig.
Guds Moder, om ingenting har jag att be dig.

Har intet att begära. Ingenting att ge dig.
Jag kommer, Moder, bara för att se dig.

Se dig - i glädjetårar därför att jag tror
jag är din son och det är här du bor.

Bara ett ögonblick när allt står stilla klockan tolv
gå fram till dig, Maria, på ditt golv.

Ingenting säga, bara se på dina anletsdrag
och låta hjärtat sjunga efter sitt behag,

ingenting säga, bara sjunga för att det i hjärtat spränger,
som trasten genomför sin strof med plötsliga refränger.

För att du är obefläckad, för att du ser vacker ut,
kvinnan som i Nåden blivit återställd till slut,

varelsen i sin första ära och i äntlig blomutslagning
sådan hon utgick ur Guds skaparhänder i en dagning.

Orörd för att du burit Jesus Kristus i din kropp,
han som är sanningen i din famn, den enda frukten och vårt enda hopp.

För att du är det forna Edens glömda ljuvlighet, en kvinna,
vars åsyn hugger till i hjärtat och får tårarna att rinna,

för att klockan slog tolv slag,
för att vi har denna dag idag,
bara för att du är Maria, bara för att du finns till
i evighet och här och nu,
o Jesu Moder, lovad vare du!