söndag 18 januari 2015

Om eukaristin (mässan)

Ur br Wilfrid Stinissens bok Göm dig vid bäcken Kerit:

”Begrunda gärna och ta till dig denna grundläggande text ur Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om Kyrkan (Lumen Gentium): 'När de (troende) deltar i det eukaristiska offret, som är källan till och höjdpunkten i hela det kristna livet, frambär de det gudomliga offerlammet och samtidigt även sig själva åt Gud; så har alla, inte utan åtskillnad men var och en på sitt sätt, del i de liturgiska handlingarna, både i offrets frambärande och i den heliga kommunionen.' (11)” (s. 57)

---------------------------------------------

”Du borde aldrig sluta att förundras och hänföras över denna gudomliga uppfinning som gör att du, var du än befinner dig i tiden, kan vara samtida med Jesus och närvara vid hans offer på korset och hans uppståndelse, och som samtidigt ger dig möjlighet att nära dig med hans kropp och blod. 'Vilken förundran måste inte ha gripit lärjungarns hjärtan inför Herrens gester och ord under den heliga nattvarden!', säger Benedictus XVI i sin postsynodala skrivelse Sacramentum caritatis, 13 mars 2007,1” (s. 58)

-----------------------------------------------

”Gud vill överbrygga den klyfta som skiljer dig från honom. Gud är idel givande medan du är idel mottagande. Det verkar som om Gud har monopol på givandet och givandets glädje. 'Det är saligare att ge än att få' (Apg 20:35). Men i eukaristin stiftar han 'ett nytt och evigt förbund'. Han gör dig till förbundspartner, han vill att det ska finnas ömsesidighet i givandet och tagandet. Detta uttrycks bland annat i en bön som prästen ber när han bär fram gåvorna. 'I din godhet ger du oss detta bröd', säger han. Det är Gud som skapat brödet och ger det åt dig. Allt börjar med honom. 'Som vi frambär till dig', fortsätter prästen. Du ger det tillbaka till Gud. Men Gud vill inte behålla det för sig själv. Han ger det åter tillbaka till dig: av detta bröd 'bereder han åt oss livets bröd', Kristi kropp. Därmed är det emellertid inte slut. Genom att Kyrkan nu får förfoga över Kristi kropp och blod, får hon också en chans att ge Gud något som är honom värdigt. Du frambär alltså Kristi kropp och blod som ett fullkomligt offer. Men Gud får ändå sista ordet, för i kommunionen ger han Kristi kropp och blod tillbaka åt dig som odödlighetens föda. Mässan är en kärlekens kamp. Gud och du kastar hela tiden bollen tillbaka till varandra, i en svindlande omedelbarhet. Detta fortsätter efter eukaristin om du också under dagen försöker leva som en eukaristisk människa. Det är meningen att detta admirabile commercium, detta 'underbara utbyte', skall pågå hela livet och hela evigheten.” (s 59)

----------------------------------------------

"I prefationen anmodas du av Kyrkan att 'tillsammans med alla änglar och helgon' lova och tacka Gud. Var medveten om att den eukaristi du firar inte enbart angår dig eller din lilla kommunitet, utan att hela Kyrkan, också den triumferande, är engagerad. Där Jesus är, där är hela himlen. Hans realpresens medför att vi också kan tala om, åtminstone analogiskt och i utvidgad bemärkelse, om den himmelska härskarans realpresens. Hela den himmelska familjen är samlad när Kyrkan firar eukaristi." (s 59-60)