tisdag 24 november 2015

Att omgestaltas i Kristus

Ur Dietrich von Hildebrands skrift Die Umgestaltung in Christus:

”Den sanne kristne skall inte söka något annat och inte längta efter något annat än Kristus, och sedan lyssnande sitta vid hans fötter och säga: O Jesus, jag vet att det är min första plikt att helt låta mig omgestaltas av din kärlek, att bli tom så att du kan råda och ta gestalt i mig, att smälta i din kärlek, att betrakta allt endast i ditt ljus, att uppleva och utföra allt ur dig och i dig. Jag vet, att det är endast när jag breder ut min själ inför dig, när jag lyssnar till din heliga röst, som detta omgestaltande kan ske i mig. Jag vill därför -kosta vad det kosta vill- i mitt liv framför allt bereda ett rum, så att ditt ljus kan tränga in med sina milda strålar, så att jag kan bli sårad av din obegripliga kärlek. Du har kallat mig till att en gång för alla bryta med denna världen. Den Ande som fyller den heliga Kyrkans böner och i vilka du evigt tillbeder och förhärligar Fadern, skulle vidga min själ, fylla den med ditt heliga ljus, dra in den i ditt heliga hjärta, där den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning (1 Kol 2:9), och detta heliga liv som fyller våra själar, skulle reflektera och förkunna dig. Han har ju kallat er från mörkret till sitt underbara ljus (1 Pet 2:9).

Jag kan omgestaltas i dig endast om denna heliga stillhet kan breda ut sig i mig, om alla de nådegåvor som du har skänkt mig, alla din kärleks väckelserop långsamt kan breda ut sig och komma till mognad i min själ. Därför är och förblir det – var än din vilja har ställt mig- min första plikt att vara stilla inför dig, fri från all brådska att verka, att bli drucken av din kärlek, att leva i dig med en tillbedjande kärlek. Endast så kan din Kyrkas bön bli till en kärlekens sång i min själ.

O Jesus, tillåt inte att jag, för alla de förpliktelser som dagligen möter mig, glömmer min primära uppgift, att mitt liv förlorar sig i den många uppgifter som skall utföras. Du, Herre, som en gång sade till Marta: Du gör dig bekymmer och oroar dig för för så mycket, fast bara en sak behövs (Luk 10:41) skänk den heliga enkelheten åt mitt liv, så att det blir uppfyllt av den kärleksfulla längtan efter dig, så att jag väntar på dig, med brinnande facklor i händerna och med länderna omgjordade (jfr Luk 12:35), så att jag står vakande inför dig och låter allt annat bara bli en frukt av detta heliga liv, bara ett utflöde av denna outsinliga källa. Tryck in i mitt liv den heliga frihetens och vaksamhetens stämpel, dess storhet och dess bredd. Låt mig aldrig bli döv för din röst i de många gåvor som din kärlek skänker. Låt mig aldrig ouppmärksamt gå förbi dina nådegåvor utan att låta dem bära frukt i min själ. Giv att ditt heliga ord blir uppfyllt i mitt liv: Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne (Luk 10:42).”