måndag 9 november 2015

"Vem säger ni att jag är?"

I Markusevangeliet ställer Jesus en fråga till apostlarna: "Vem säger ni att jag är?" (Mark 8:29). Det är en fråga man inte kan komma undan som kristen. Vem är Jesus? Vad betyder Han för just mig? 

I vissa delar av den svenska kristenheten svävar man på målet när det gäller den frågan. Man törs (eller vill inte) svara rakt, utan säger något allmänt vagt som antyder att den frågan inte är så viktig. Men det är den allra viktigaste frågan för en kristen. Vem säger du att Han är? Är Han en galning som säger att Han är Gud? Är Han en profet eller visdomslärare? Eller är Han Guds Son, den Andra Personen i den Allraheligaste Treenigheten? 

Ingen religionsgrundare är så utmanande som Jesus. Ingen annan än Han tvingar oss så tydligt att välja. 

Vad tror jag? Vad svarar jag på Hans fråga? 

Mitt svar är detta: min Herre och min Gud! Jag tror på allt som Kyrkan lär om Dig. Varenda ord i trosbekännelsen kan jag skriva under på. Jag förstår inte allt, men det behöver jag heller inte göra, för Kyrkan är garanten för sanningshalten i tron. Jag ansluter mig till Kyrkans livgivande ström och tar emot som en gåva den kristna tron i dess ursprungliga form, tron som formulerats och bevarats i Kyrkans gemenskap. Så gott jag kan försöker jag sprida tron, visa upp dess skönhet.

För den är skön, Herre, den tro Du gett oss. Tack för att Kyrkan bevarat den genom seklerna. Tack för att jag fått ta emot den! Tack!