lördag 23 januari 2016

Att sätta gränser för Guds Barmhärtighet

En del människor blir upprörda när man säger att alla människor är Guds barn (vilket tydligen påven Franciskus har gjort) eller när man säger att alla människor har möjlighet att komma till himlen och att man hoppas att de ska göra det. De citerar alla möjliga Bibelverser för att bevisa att det inte är så. Det är som om de vill sätta gränser för Guds Barmhärtighet. Jag har aldrig riktigt förstått detta. Vill de inte att alla människor ska vara Guds barn? Vill de inte att alla ska komma till himlen? Tror de inte att Gud vill att alla ska vara Hans barn? Tror de inte att Gud vill att alla ska komma till himlen?

Gud har skapat alla människor, vilken religion eller hudfärg eller kön de nu har. Gud älskar allt Han skapat. Skulle Han inte vilja ge Sin Barmhärtighet utan mått till alla så att de har en chans att svara ja på Hans erbjudande och så komma till himlen?

Svarar alla ja på Guds erbjudande? Det gör de inte, men vi vet inte vad som händer i deras dödsögonblick. Kanske de då svarar ja på det sista erbjudandet. Vi får HOPPAS att de gör det. Vi får HOPPAS att Guds Nåd bryter igenom motståndet och leder till omvändelse 'between the stirrup and the ground' (William Camden).

Jag tror att himlen gråter varje gång någon säger nej...

Låt oss alla i våra dagliga böner bönfalla vår himmelske Fader om Barmhärtighet för obotfärdiga syndare så att de omvänder sig, om så i sista ögonblicket av deras liv. För Jesu skull. För Hans Heliga Hjärtas skull. För att änglarna ska få glädja sig (Luk 15:10).