onsdag 6 januari 2016

Sökas och söka

I dag firar Kyrkan hur Jesusbarnet uppenbarade Sig för världen och tillbads av de tre heliga kungar som traditionen gett namnen Kaspar, Melkior och Balthasar. De gåvor som de frambar antyder hemligheter om Kristus, säger Odo av Cluny i dagens andra läsning i läsningsbönen: "när de skänker guld, förkunnar de honom som Konung; när de bär fram rökelse, tillber de honom som Gud; när de räcker fram myrra, betygar de att han är dödlig".

Ser vi, som de heliga kungarna, vem Han är? Betygar vi med våra liv och våra ord att Han är vår Konung och vår Gud som dog för oss? Ger vi, som de heliga kungarna, Honom vår tillbedjan? Ser vi stjärnan som leder till Honom?

Vad är denna stjärna? Teologer och vetenskapsmän tvistar om vilket himlafenomen detta var, men spelar det egentligen någon roll för oss kristna i det dagliga livet? Nej, egentligen inte. Det som är viktigt är om vi ser den 'stjärna' som Fadern sänder i vår väg för att vi ska se Sonen och tillbedja Honom. Ser vi hur hela skapelsen visar på Guds existens? Ser vi hur människors godhet är en återspegling av Hans Kärlek? Ser vi ljuset i ett litet barns ögon och påminns om Inkarnationen? Ser vi blommornas och hela naturens skönhet som talar om Guds Skönhet? Ser vi solen som talar om att Han är Rättfärdighetens Sol? Ser vi de tecken Han lagt ner i skapelsen för att vi ska se och tillbedja, såsom de heliga kungarna gjorde?

De heliga kungarna sökte det nyfödda Gudabarnet, men Han sökte dem först, liksom Han också söker oss först. Vi skulle inte kunna älska Honom om inte Han först älskade oss (1 Joh 4:19). Initiativet till hela frälsningsverket och vår enskilda relation med Honom kommer från Honom. Han söker oss och ger oss lust och förmåga att söka Honom (Jer 29:13).

Det som åligger oss är att öppna oss för Honom, att låta Honom verka i oss, leva i oss, älska i oss. Men början till detta är att veta att Han söker oss, mer än vi söker Honom. Han älskar oss, mer än vi älskar Honom.

Låt oss idag, som de heliga kungarna, falla ner inför Hans Krubba, ge Honom vår tillbedjan och våra gåvor. Vilken gåva vill Han ha av oss? Guld, rökelse och myrra? Ja, men det Han helst vill ha är våra synder och vårt förkrossade hjärta (Ps 51:19). När vi ger det till Honom spikar Han fast det på Korset och förintar det och det förkrossade stenhjärtat gör Han till ett hjärta av kött (Hes 36:26).

Det är inte långt från Krubbans trä till Korsets trä....

Venite adoremus!