måndag 29 februari 2016

Helgonförklaring

Har hört ryktas, men ännu ej fått bekräftat, att saliga Elisabeth av Treenigheten ska bli helgonförklarad i höst. Jag hoppas verkligen att det är sant! Det gläder mig oerhört om Kyrkan lyfter fram henne som en förebild för oss kristna över hela jorden.

Som saligförklarad firas helgonet enbart i sitt eget stift, sitt land och sin orden (i Elisabeths fall: Frankrike och Karmel). Som helgonförklarad får helgonet firas överallt. Elisabeths andlighet och goda vägledning förtjänar verkligen att lyftas fram.

Karmeliterna i Sverige har gett ut tre böcker av och om henne. De finns att beställa här för en billig penning.

Om du inte känner henne rekommenderar jag att du tar dig tid att lära känna henne. Du kommer inte att ångra dig.

tisdag 23 februari 2016

Guds barns tillbedjan

karmeliternas hemsida skriver biskop Anders om Guds barns tillbedjan. Det är god och nyttig läsning. Artikeln finns här.

fredag 19 februari 2016

Vad påven egentligen har sagt

Det katolska tänkandet är inte helt lätt för icke-katoliker att förstå. Det är inte heller helt lätt för katoliker som inte har för vana att studera Kyrkans lära (sådana katoliker finns det tyvärr många av...)

Läs detta om du vill veta vad påven egentligen sagt om preventivmedel nu senast.

torsdag 18 februari 2016

Präster

Fann en väldigt intressant dokumentär om katolska präster i USA på nätet. Den finns här.

onsdag 10 februari 2016

Fastetid

En välsignad fastetid tillönskas alla kristna!

tisdag 2 februari 2016

Tacksamhet inför Guds mysterium

Ur Vorschule des Betens av Romano Guardini:

"Världen finns till, emedan den kommer ur Guds skapande frihet, Gud däremot, emedan han är själva mysteriet, det levande och verkliga undret. Ordet 'mysterium' betyder nämligen i grunden inte det faktum att något som borde kunna förklaras ännu inte fått sin förklaring, utan det som utmärker Gud i hans väsen. Och 'under' betyder inte att något ligger bortom det möjliga, utan att det börjar kasta ett ljus över vem Gud är, det är ett anrop till hjärtat, det blir till ett 'tecken'. Den som ständigt stöter på Gud märker att här är ett mysterium, och att hans väldighet är ett anrop. Han är den ende verklige, som verkligen är, den ende nödvändige - och ändå samtidigt den som uppväcker helig förundran. Ur förundran föds tacket. När en människa älskar en annan, verkligen älskar, inte bara känner aktning, sympati eller längtan efter henne, utan står i en relation till henne präglad av den innerliga tillhörighet, ödesförbundenhet och tillit som ordet älska betyder, då känner man inför den älskade människan en ständig förundran, och det kan mycket väl komma ett ögonblick, då man sanningsenligt säger: Jag tackar dig för att du är den du är, jag tackar dig för att det finns en sådan som du. Med förståndet kan man inte ge skäl för detta, men hjärtat förstår. När det gäller en människa antyds bara mysteriet; sin verkliga uppfyllelse får denna antydan först i Gud. I så hög grad är Gud det verkliga mysteriet och det levande undret, att människans svar på honom är tacket -renare ju närmare han kommer en. 'Vi tackar dig för din stora härlighet', heter det i den heliga mässans Gloria.

Därför är det viktigt, ytterst viktigt, att människan lär sig att tacka. Hon måste lägga bort den likgiltighet som tar saker och ting för självklara. Ingenting är självklart, allt är gåva. Först när människan uppfattar saken så, blir hennes väsen fritt.

Vi borde tacka för tron, för mysteriet att vara födda på nytt ur Guds eget liv, för allt det fördolda och heliga som sker mellan Gud och oss. Ja, vi borde vinnlägga oss om att tacka också för det som är tungt. Det som i budskapet om Guds försyn kräver det största modet, men också innesluter det största löftet, är att allt som sker, även det tunga, även det bittra, även det obegripliga, är en nådens budbärare och manifestation. Att leva av Guds försyn innebär att leva i enlighet med Guds vilja - också när den går emot de egna önskningarna.  Denna samstämmighet får sitt renaste uttryck i tacket. Den tar också emot det hårda och skenbart förstörande som en gåva ur Guds hand. Det är inte lätt, och vi får inte bedra oss själva. Vi bör alltid gå endast så långt som vi sanningsenligt kan gå - men vi kan gå längre än vår känsla först tror. Buret av tron kan tacket också tränga in i det som är tungt, och i den utsträckning detta lyckas, blir det förvandlat."