tisdag 11 oktober 2016

Brinnande lykta

Ur en predikan av st Columbanus:

"I Jesu Kristi, din Sons, min Guds, namn beder jag dig, Herre, om den kärlek som inte vet av något slut, så att min lykta brinner och inte slocknar: brinner för mig själv, lyser för andra. Värdigas du, Kristus, tända våra lampor, du som är vår ljuvligaste Frälsare, så att de ständigt lyser i ditt tempel och hämtar ett evigt ljus från dig, eviga ljus, så att vårt mörker blir ljust men världens mörker flyr bort ifrån oss.

Jag beder dig, min Jesus: må ditt ljus skänka ljus åt min lykta, så att jag genom detta ljus kan bli varse det Allraheligaste, som är den stora tempelsal, dit du, de eviga tingens överstepräst, har trätt in. Endast där kan jag ständigt se, betrakta och åstunda dig, ty det är endast genom att i kärlek betrakta och vara inför dig som min lampa ständig lyser och brinner.

Må du, vår Frälsare, visa dig för dem som klappar på din port, så att vi som fattar dig älskar blott dig och dig allena, åstundar dig allena, dag och natt betraktar dig allena och alltid har dig i våra tankar. Må du värdigas liva oss med den hängivenhet och kärlek till dig som tillkommer dig såsom vår Gud. Må din kärlek ta hela vår inre människa i besittning och din kärlek äga oss helt. Må din kärlek uppfylla alla våra sinnen, så att vi inte vet av att älska något utöver dig, du som är evig."