tisdag 1 november 2016

1 november 2016

1 november 2016. Regnet smattrar mot fönsterrutan. Det är Alla helgons dag och vi firar alla dem som är i himlen, men vars namn vi inte känner. Kyrkan i himlen och Kyrkan på jorden är en och densamma.

I dag firar påven mässa i Malmö för 19 000 svenska katoliker och Svt sänder direkt. Jag ska sitta hemma och titta på. Och delta, för hur skulle jag kunna se en mässa utan att svara, utan att delta? Jag tänker tillbaka på mässan med Johannes Paulus II i Globen i juni 1989 och förstår känslorna hos dem som är på plats. Vissa saker är helt enkelt höjdpunkter i livet. Jag tror inte att någon som inte är katolik riktigt kan förstå våra känslor inför påven. Han är utvald av Gud att leda Kyrkan. Hans uppgift är att samla och ena. Och vi älskar honom, hurdan han än är. För att han är vår Petrus.

Just den här Petrus, nr 266, är det lätt att fascineras av. Han har en personlighet som är varm och närvarande. Han är utmanande och inte lätt att avfärda. Och han ställer höga krav på oss. Vi kan inte ha en 'söndagskristendom', där vi bara nöter kyrkbänkarna på söndagar, men i övrigt lever som om vi inte vore kristna. Kristendomen ska levas i vardagen, inte bara talas om med likasinnade. Tro utan gärningar är död, står det ju... (Jak 2:17).

Det är ju dessutom efter våra gärningar vi ska dömas (Matt 25:31-46).

Jag önskar och ber att påvens mässa i dag ska vara till uppmuntran och stöd för svenska katoliker. Jag önskar och ber att de icke-katoliker som ser och hör påven i dag blir inspirerade att lära sig mer om katolsk tro och konvertera. Jag önskar och ber att dagens mässa ska stärka Katolska Kyrkan i Sverige på alla sätt. Jag önskar och ber att vi alla ska bli ett, så att världen ska tro (Joh 17:21).