lördag 31 december 2016

Gott nytt år!

Det är mindre än ett dygn kvar av 2016. Jag ska inte göra någon nyårskrönika, men det har på många sätt varit ett annus horribilis... Jag ber att 2017 ska bli bättre! Gott nytt år! Gud välsigne dig som läser detta!




torsdag 29 december 2016

Biskop Anders

I dag är det 18 år sedan biskop Anders vigdes till biskop i katolska domkyrkan på Söder i Stockholm. Det var en oförglömlig dag för oss som var där och vi får tacka Gud för en helig biskop. Jag har rentav hört att det finns protestanter som tycker att han är deras biskop också. Strängt taget är han ju inte det, men om de låter sig inspireras av hans katolska tro är det ju något väldigt positivt.

I dag ber jag särskilt för vår biskop och vårt stift samt om ökad tro och enhet bland katoliker i Sverige. Och, som jag gör varje dag, ber jag också för den Nya Evangelisationen, dvs att katolikerna ska lära sig mer om sin tro och bli bättre på att både praktisera den och förklara den för icke-katoliker.

lördag 24 december 2016

lördag 17 december 2016

Julförberedelse

Nu har julnovenan börjat och i dag sjungs den första O-antifonen i vespern. I Kyrkans värld finns en glad förväntan och andlig förberedelse inför Barnets födelse. Jo, vi vet att Han föddes för lite drygt 2000 år sedan, men kyrkoåret låter oss leva med i alla frälsningshistoriens händelser som om de hände nu. Frälsningshistorien är inget som är långt borta i historien utan ett evigt nu.

I världen stressar folk runt som galningar och köper de sista julklapparna och förbereder mat och bakverk. Hem ska städas och pyntas, kläder köpas eller tvättas och strykas. Absolut inget ont i det, för julen är en stor högtid, värd att firas ordentligt. Men all stress är inte bra, varken för kropp och själ. I all stress kan det väsentliga försvinna: vi firar faktiskt att Gud blivit människa. Gud blev människa. Jag upprepar: Gud blev människa. Han, den store, outgrundlige, allsmäktige Guden föddes som ett litet hjälplöst barn av en ung fattig kvinna som blev tillfrågad om hon ville detta.

Jag önskar att alla kunde ta lite tid att fundera över Guds ödmjukhet, Guds godhet, Guds kärlek och barmhärtighet denna jul. Att stanna till i all stress och häpna över hur mycket Gud älskar Sin skapelse och tacka för denna kärlek. Förtjänar vi denna kärlek, såsom vi beter oss? Nej, sannerligen inte, men vi får den i alla fall, för sådan är Gud, vår Gud, i all evighet. En kärlek som flödar över och som vill att vi tar emot den och återgäldar den.

För det är vad Gud vill: att vi av fri vilja och med all vår kraft ger vår kärlek till Honom och låter oss omvandlas och omgestaltas i Kristus, så att vi blir lika Honom och Fadern kan känna igen Sin Son i oss. Så att Sonen kan födas också i oss...

torsdag 1 december 2016

Sök Hans Ansikte

(Ur Proslogion av Anselm av Canterbury)


“Ack, du arma människa, fly en liten stund undan dina förehavanden, göm dig ett ögonblick undan tumultet av tankar, kasta ifrån dig bekymren som tynger, vänta en stund med de tusen besvärande distraktionerna, öppna dig litet för Gud, vila litet i Honom.

Gå in i ditt sinnes kammare. Stäng ute allt utom Gud och det som hjälper dig att söka Honom. Stäng dörren bakom dig och sök Honom. Säg nu, av hela ditt hjärta, säg nu till Gud: Jag söker Ditt Ansikte. Ja, Ditt Ansikte, Herre, söker jag.

Ack, Herre, min Gud, lär mitt hjärta var och hur det kan söka Dig, var och hur det kan finna Dig.”



Var finner jag Gud? Var möter jag Honom? Överallt, ty Han finns överallt, men det finns en plats där jag alltid känner igen Honom: i tabernaklet i min kyrka. Där vet jag att Han verkligen finns och väntar på mig. Kommer du ihåg lärjungarna som var på väg till Emmaus (Luk 24:13-32). Han slog följe med dem och de kände inte igen Honom när Han talade till dem. Först när Han bröt Brödet (firade mässan) kände de igen Honom och då lämnade Han dem i kroppslig gestalt. De såg Honom inte längre, för det behövdes inte. Nu har vi Hans Närvaro i Brödet som är Hans Kropp. Lika närvarande nu som då. När du nästa gång går förbi en katolsk kyrka som är öppen, gå in. Leta efter tabernaklet, skåpet där det röda evighetsljuset brinner. Där finns Han. Fall ner och tillbe Honom. Vila vid Hans heliga Hjärta, som Johannes i Övre Salen när Jesus instiftade mässan och första gången lät apostlarna ta emot Honom i den Heliga Kommunionen. Gör en Andlig Kommunion. Säg till Honom:

Jesus, min Herre, närvarande i Altarets Allraheligaste Sakrament, jag tror på Dig, jag hoppas på Dig, jag älskar Dig. Då jag nu inte kan ta emot Dig i Altarets Allraheligaste Sakrament, kom till mitt hjärta andligen och gör det till Ditt för evigt.