lördag 17 december 2016

Julförberedelse

Nu har julnovenan börjat och i dag sjungs den första O-antifonen i vespern. I Kyrkans värld finns en glad förväntan och andlig förberedelse inför Barnets födelse. Jo, vi vet att Han föddes för lite drygt 2000 år sedan, men kyrkoåret låter oss leva med i alla frälsningshistoriens händelser som om de hände nu. Frälsningshistorien är inget som är långt borta i historien utan ett evigt nu.

I världen stressar folk runt som galningar och köper de sista julklapparna och förbereder mat och bakverk. Hem ska städas och pyntas, kläder köpas eller tvättas och strykas. Absolut inget ont i det, för julen är en stor högtid, värd att firas ordentligt. Men all stress är inte bra, varken för kropp och själ. I all stress kan det väsentliga försvinna: vi firar faktiskt att Gud blivit människa. Gud blev människa. Jag upprepar: Gud blev människa. Han, den store, outgrundlige, allsmäktige Guden föddes som ett litet hjälplöst barn av en ung fattig kvinna som blev tillfrågad om hon ville detta.

Jag önskar att alla kunde ta lite tid att fundera över Guds ödmjukhet, Guds godhet, Guds kärlek och barmhärtighet denna jul. Att stanna till i all stress och häpna över hur mycket Gud älskar Sin skapelse och tacka för denna kärlek. Förtjänar vi denna kärlek, såsom vi beter oss? Nej, sannerligen inte, men vi får den i alla fall, för sådan är Gud, vår Gud, i all evighet. En kärlek som flödar över och som vill att vi tar emot den och återgäldar den.

För det är vad Gud vill: att vi av fri vilja och med all vår kraft ger vår kärlek till Honom och låter oss omvandlas och omgestaltas i Kristus, så att vi blir lika Honom och Fadern kan känna igen Sin Son i oss. Så att Sonen kan födas också i oss...