torsdag 23 februari 2017

Om bön av kardinal Robert Sarah

(ur Karmel, nr 1 år 2017)

"Bön är först och främst den Helige Andes verk, som ber i oss och förvandlar oss inifrån och för oss in i den Ende och Treenige Guden. Därför är det så nödvändigt att vara tyst och att lyssna, att samtycka till att bli utblottade på det som är vårt eget och överlämna oss själva till Gud, som är närvarande i oss. Bön är inte ett magiskt ögonblick då vi framlägger ett eller annat klagomål för att vi ska få det bättre. Inre tystnad låter oss höra den Helige Andes bön, som blir vår egen bön. Anden ber i vårt ställe. Vad som är viktigt i bönen är inte vad vi säger, utan att vi förmår vara tysta för att låta den Helige Ande tala, att lyssna till honom som suckar och ber i vårt ställe. Om vi träder in i den Helige Andes mystiska tystnad blir vår bön säkert hörd, eftersom vi har ett lyssnande hjärta. Gud svarar inte såsom vi skulle önska eftersom vi ofta ber om omöjliga saker, som barn som önskar sig tusentals presenter. Men detta får inte leda till att vi vänder oss bort från Gud när vi verkligen har bekymmer som plågar oss och vi får erfara tvivlets dunkla natt. Bönen är verkligen inte något extraordinärt, utan snarare ett barns tystnad när det vänder sin blick helt till Gud. Bön är att ge Gud lite frihet inom oss. Vi måste kunna vänta på honom i tystnad, överlåtelse och förtröstan, med fast uthållighet, också när det är mörkt i vår inre natt."