torsdag 2 november 2017

Alla själars dag

Det är Alla själars dag, en dag då vi ber särskilt för alla avlidna att de snart ska bli färdigrenade och kunna komma in i himlen för att se Gud ansikte mot ansikte. Enligt Bibeln (Upp 21:27) kan inget orent komma in i himlen och det står också att vi renar oss liksom Han är ren (1 Joh 3:3). Men det vet vi alla att många dör utan att vara helt renade och därför finns skärselden, reningen.

Paulus skriver till korintierna (1 Kor 3:10-15): "Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld."

Så länge vi lever i denna världen kan vi aktivt göra något för att rena oss själva (bön, fasta, goda gärningar) men efter döden är det andra som ber för oss. Kanske är det det Paulus menar när han säger att någon annan bygger vidare på den grund han själv lagt?

I andra brevet till Timotheos skriver Paulus om Onesiforos (2 Tim 1:16-18). Han skriver om Onesiforos i förfluten tid och ber för hans familj, så man förstår att han är avliden. I vers 18 står: "måtte Herren låta honom finna barmhärtighet hos Herren Gud på den dagen". Paulus, och därmed de första kristna, bad för de avlidna. Det är inte ett medeltida tillägg till den kristna tron. Den finns från början. Ja, den fanns hos judarna innan den fanns hos de kristna (2 Mack 12:38-45):

"Judas ledde sedan hären till staden Adullam, och eftersom den sjunde dagen gick in renade de sig på sedvanligt sätt och firade sabbaten där. Men följande dag, då det hade blivit hög tid att ta hand om de fallnas kroppar, gick Judas män ut för att göra detta och föra dem till vila hos deras släktingar i fädernas gravar.

Då fann de att varenda en av de döda under sina kläder hade kultföremål som tillhörde avgudarna i Jamnia, sådant som lagen förbjuder judarna att befatta sig med. Alla förstod att detta var anledningen till att de hade stupat, och de prisade Herren, den rättfärdige domaren som drar fram det dolda i ljuset, och uppsände ödmjuka böner om att den begångna synden skulle utplånas fullständigt. Och den hjältemodige Judas manade folket att hålla sig fria från synd, när de nu med egna ögon hade sett vad de stupades synd hade lett till.

Genom att ordna en insamling som var och en fick bidra till kunde han skicka ungefär 2 000 silverdrachmer till Jerusalem för att låta frambära ett syndoffer. Han handlade riktigt och klokt, ty han hade uppståndelsen i tankarna; om han inte hade väntat sig att de stupade skulle uppstå hade det varit överflödigt och meningslöst att be för döda människor. Dessutom tänkte han på att en härlig belöning väntar dem som avlider i tron på Gud. Helig och from var hans omtanke! Därför ordnade han försoningsoffret för de döda, så att de skulle befrias från sin synd."

Vad är det för eld som renar de avlidna? Guds kärleks eld som bränner bort allt det som hindrar den förening som väntar i himlen. I detta jordeliv ska vi göra allt vi kan för att ta bort allt som hindrar, men i slutändan är det Hans kärleks eld som gör allt arbete. Vi låter oss renas och samarbetar med Honom. Genom denna rening kan Fadern se Sin Sons bild i oss och vi blir verkligen vad vi ska vara: Guds avbild.

För alla dem som nu renas:

Herre, giv dem den eviga vilan och låt det eviga ljuset lysa för dem. Må de vila i frid. Amen.